HEM    SÖK    ERICASTIFTELSEN    STYRELSE    MEDARBETARE    ÖPPETTIDER    KONTAKTA    

Ericastiftelsens logotype-text

NYHETSBREV   PSYKOTERAPI    UTBILDNING    FORSKNING    PUBLIKATIONER & PRESENTATIONER   AKTUELLT


Ericastiftelsens
remissvar angående Socialstyrelsens förslag till riktlinjer för behandling av depression och ångest


Ericastiftelsen är ett av fyra lärosäten som har i uppdrag av staten att bedriva högskoleutbildning med fokus på psykoterapi för barn och ungdomar samt närliggande områden. Enligt avtal med Stockholms Läns Landsting erbjuder Ericastiftelsen psykoterapeutisk behandling för barn, ungdomar och deras familjer. Såväl utbildning som klinisk verksamhet är integrerad i Ericastiftelsens egen forskning och metodutveckling.

Verksamheten baseras på psykodynamisk teori och forskning om utvecklingspsykologi, anknytningsteori, neuropsykologi och psykoterapi samt beprövad klinisk erfarenhet. Ericastiftelsen har ett brett nätverk, nationellt såväl som internationellt, bland kliniker och forskare inom området vilket är viktigt för verksamhetens utveckling.

Vi delar Socialstyrelsens bedömning att i linje med forskningen på området lyfta fram psykologiska behandlingar för barn och unga med depression i riktlinjerna och vi beklagar att kunskapsområdet ännu är påtagligt outforskat.

I vårt svar betonar vi barnpsykoterapeutisk behandling och dess särskilda förutsättningar. Vi framför argument för att uppvärdera ett större urval av psykoterapeutiska behandlingsmetoder i riktlinjerna. Depression är en potentiellt dödlig sjukdom och vi behöver behandlingsalternativ, när vi inte får resultat med den först givna behandlingen.

Vi lämnar ett kunskapsunderlag för en specifik metod för barnpsykoterapi (CPP) med gott forskningsstöd under rubriken: Barnpsykoterapi med forskningsunderlag.
Det vore även värdefullt att andra länders genomgång av kunskapsområdet och riktlinjer för behandling kunde ingå som en del av kunskapsunderlaget.

Barnpsykoterapeutisk behandling och dess särskilda förutsättningar
Behandling av psykisk ohälsa hos barn och unga under 18 år ställer specifika krav på vården. Enligt Regeringens förslag ska FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) inkorporeras i svensk lag 2018. I artiklarna 12- 15 betonas barns rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. Barn har i det sammanhanget rätt till information och vägledning från vuxna och att fritt välja uttrycksform för sin mening. Omsatt till en behandlingssituation innebär det, att barn med symtom på psykisk ohälsa ska mötas med flexibilitet och ett förhållningssätt där behandlarens ansvar är att informera, vägleda samt erbjuda underlättande kommunikationsformer. För yngre barn fordras barnanpassade uttryckssätt såsom lek, bild och rörelse som komplement till samtal.
En annan omständighet som ställer särskilda krav på behandling av barn är samarbetet med vårdnadshavare och andra vuxna närstående. Dessa har i många fall rätt till insyn och delaktighet i vården av barnet. Samtidigt klargör artikel 16 i Barnkonventionen att barn också har rätt till privatliv. Sammantaget ställer dessa omständigheter höga krav på vården och en utgångspunkt i den insats som erbjuds barn är att dess utformning alltid måste anpassas både till barnets behov och rättigheter och vårdnadshavarens rätt till insyn samt behov av stöd.
Ovanstående gäller vid alla behandlingsinsatser för barn under 18 år. En alltför strikt tillämpning av en viss modell eller organisatorisk praxis kan innebära risk att följsamhet till ovanstående krav och omständigheter begränsas. Barnpsykoterapin behöver anpassas till barnets utvecklingsålder. Barnpsykoterapi, till skillnad från vuxenterapi, låter sig sällan begränsas till strikt metodspecifika modeller. Således kännetecknas den barnpsykoterapeutiska praktiken många gånger av integrativa behandlingstekniker. Ovanstående leder till att förståelse för verksamma mekanismer i behandlingen blir mer komplex än vid vuxenpsykoterapi.

Valt evidensbegrepp
Socialstyrelsen har valt en smal definition av evidens i remissversionen till riktlinjerna. De svenska riktlinjerna fokuserar i hög grad på behandling av ett visst symtom med en viss specifik psykoterapiform. Behovet av RCT-studier är stort, men otillräckligt för att förstå verksamma mekanismer när det gäller behandling för barn. Barn- och ungdomspsykiatrin behandlar ofta barn och ungdomar med komorbiditet. En brittisk undersökning visade på att 40 % av barnen och ungdomarna inom psykiatrin hade två eller flera diagnoser (Merikangas et. al., 2010). Följaktligen har en stor del av den forskning som genomförts inte varit symtomspecifik och slutsatser gällande ett specifikt
psykiatriskt tillstånd har därmed inte kunnat göras. Dessa effectiveness-studier har dock haft värde för kunskapstillväxten (Midgley et al., 2017). Faktorer gällande barns sociala situation är särskilt viktiga att inkludera i de forskningsansatser som görs. Detta kommenteras i de brittiska riktlinjerna från 2005 gällande diagnos och behandling vid depression hos barn och ungdomar:

“The next step may be to make the research more relevant to CAMHS professionals who do not tend to think of the child in isolation from his or her social context, or use a diagnostic category as the basis for treatment choice.” (NCCMH, 2005, sid. 78)

Psykodynamisk terapi - ett behandlingsalternativ vid ångest och depression
Det finns nytillkomna studier och det finns studier i kunskapsunderlaget som ger underlag för att uppvärdera PDT som en behandlingsmetod vid ångest och depression hos barn och ungdomar. Jämförelsen och tolkningen av olika studiers kvalitet i kunskapsunderlaget är inte konsekvent genomförd och vi tar nedan upp studier som ger underlag för att uppvärdera PDT som ett behandlingsalternativ.


Tillkommen studie 2016
I slutet på 2016 kom den brittiska så kallade IMPACT-studien, den hittills största RCT-studien någonsin på behandling av barn och ungdomar med depression (Goodyer et al., 2016). Här jämfördes psykodynamisk terapi med kognitiv beteendeterapi och en psykosocial intervention. Medellängden på den psykodynamiska behandlingen var elva sessioner. Studien visar ingen skillnad i effekt mellan grupperna avseende depressionssymptom. Vid uppföljning vid 86 veckor var 77 %av hela gruppen fria från depression. Psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi var signifikant mer effektiva än psykosocial intervention gällande ångest. Studien har mycket hög kvalitet.

Rad 21 Tillstånd: Barn och ungdomar med lindrig till medelsvår egentlig depression
Åtgärd: Psykodynamisk korttidsterapi (PDT)
Prioritet: Endast i forskning och utveckling

Inkludera Garoff et al. (2012) och Weitkamp et al. (2014)
Garoff et al. (2012) är exkluderad med motiveringen att studien inte fokuserar på relevant effektmått. Det primära utfallsmåttet i studien är familjefunktion, men sekundärt utfallsmått är Child Depression Inventory (CDI). Detta utfallsmått är ett vedertaget, välanvänt och utprövat mått som mäter depressionssymptom hos barn, och är därmed i högsta grad att se som ett relevant effektmått. Här ser man en signifikant förbättring för båda
behandlingsgrupperna. ”A repeated measures ANOVA showed a significant decrease in the CDI score over time (F [1.92, 134]57.54, P50.001, partial eta squared 50.10). The interaction of time and treatment group was statistically significant (F [1.92, 134]54.78, P50.01 partial eta squared50.07). The mean CDI scores were roughly equal at the baseline (individual therapy: M523.0, SD57.6; family therapy: M523.8, SD57.1). At end of treatment there was a significant difference in mean CDI scores between the groups (individual therapy: M515.2, SD59.5; family therapy: M510.8, SD57.7). However, this difference had disappeared by follow up (individual therapy: M59.7, SD56.2; family therapy: M59.1, SD57.8.” (sid 15). Vi förordar att denna studie inkluderas i kunskapsunderlaget.
En annan studie som uteslutits för raden PDT vid depression hos barn är Weitkamp et al. (2014), med motivering att det är fel population. Det framgår inte på vilket sätt populationen är fel, men gissningsvis handlar det om att samtliga deltagare inte har en depressionsdiagnos. Däremot skattar samtliga deltagare över gränsvärdet på Child Depression Inventory (som också är det primära utfallsmåttet). På rad 20 (IPT) anförs en studie med precis samma omständigheter kring inklusionen (Rosselló, Bernal, & Rivera-Medina, 2008). Således är det en inkonsekvens att för PDT-raden utesluta Weitkamp men anföra Roselló på IPT-raden.

Rad 22 Systemisk familjeterapi
Prioritet: Icke-göra
Motivering: Det vetenskapliga underlaget r otillr ckligt f r att uttala sig om tg rdens effekt p depression trots att metoden har anv nts under l ng tid.
Invändning:
Tre studier som alla tyder på att interventionen har effekt anförs, men skattas som lågkvalitativa. Det går inte att följa på vilket sätt, vilket gör det svårt att utvärdera dessa bedömningar.
Bland annat kritiserar kunskapsunderlaget att man använt ”last observation carried forward” som imputationsmetod. Detta är en mycket vanlig statistisk metod för att hantera saknad data, och sannolikt den som används i merparten av alla studier som anförs i kunskapsunderlaget. Detta redogörs dock inte för i översiktsstudier vilket gör att det inte går att bedöma huruvida grundstudiernas statistiska metoder (såväl när det gäller imputation som annat) är adekvata. Vi kan inte följa hur familjeterapi får rekommendationen ”icke-g ra” utifr n detta underlag. S rskilt med bakgrund av att interventioner med betydligt mindre vetenskapligt underlag och klinisk erfarenhet får prioritet 2 med hänvisning till omröstning, något som inte gjordes på denna rad. Hur har man valt ut vilka interventioner som ska röstas om?

Rad 23 ABFT (Anknytningsbaserad familjeterapi) för barn och ungdomar med lindrig till medelsvår depression
Prioritet: Endast i forskning och utveckling.
Invändning: Här finns två RCT-studier som dock båda skattas som av låg kvalitet. Även här är det svårt att förstå vad bedömargruppen har för invändningar mot studierna som gör att man anser att interventionen inte kan anses relevant inom vården överhuvudtaget. För Diamond et al., 2010 står det att det ”v rden ej redovisade” f r ”suicidal ideation questionnaire”. Vi f rst r inte vad som menas med detta, då såväl värden vid samtliga mätpunkter som beräknad statistik för dessa värden redovisas i artikeln. Även här ter sig rekommendationen lägre än vad som är befogat utifrån de studier som finns, och det är inte i paritet med hur andra raders vetenskapliga underlag bedömts (återigen, även här, gjordes ingen omröstning i gruppen).


Rad 30 KBT som tilläggsbehandling till medicinering för ungdomar med medelsvår till svår depression
Här har det vetenskapliga underlaget allvarliga brister. Det finns endast en randomiserad kontrollerad studie (Brent et al., 2008), där blindningen brutits för 39 procent av patienterna, vilket är en stor kvalitetsbrist. Att detta ändå ges prioritet 6 medan andra rader med studier med betydligt mindre kvalitetsbrister ges ännu lägre prioriteringar, t ex PDT, ABFT, systemisk familjeterapi, går inte att följa.
Det finns goda skäl att anta att KBT eller terapi överlag som tilläggsbehandling till medicinering är en relevant och effektiv intervention och vi vill påpeka att kunskapsunderlaget också ger utrymme att rekommendera även andra psykoterapeutiska metoder I flera länder rekommenderar man att all medicinering av barn och ungdomar ska ges i kombination med psykoterapi.


Rad 31 ECT för ungdomar med svår egentlig depression och psykotiska symtom, katatoni eller behandlingsresistens
På denna rad införs en ny möjlighet för bedömning av kunskapsunderlag, nämligen att man extrapolerar resultat från studier på vuxna. Detta görs inte på någon annan rad. Här anförs även klinisk erfarenhet vilket inte heller går att finna på de andra raderna för barn och ungdomar. Det är således en experimentell behandling som föreslås vilket vi anser bör framgå.
Experimentet ska ske på barns hjärnor vilkas struktur ända ner på cellmembrannivå skiljer sig från hjärnan på en individ över 25 års ålder.


Ojämnt kunskapsunderlag för prioriteringar
Sammanfattningsvis sänks prioriteringen för flera insatser radikalt utifrån vagt redovisade metodologiska brister i studier. Samtidigt anförs klinisk erfarenhet, omröstningar och extrapolering från studier på vuxna för andra rader. Vissa studier verkar ha detaljgranskats och små metodologiska brister har anförts. Samtidigt saknas bortfallsanalys - i två av tre anförda översiktsstudier av behandlingsmetoden KBT, blindningen har brutits i en viktig jämförande studie och långtidsuppföljningar saknas i princip helt.
I kunskapsunderlaget är översiktsstudier prioriterade. Ett generellt problem med att i första hand prioritera översiktsstudier är att de vilar på författarens tolkning av studierna och ger inte tillräcklig information om de enskilda studiernas kvalitet. Det blir tydligt i bedömningarna av studiekvalitet på de olika raderna, där bedömningarna blir mycket olika varandra beroende på vilken typ av studier som ligger till grund för underlaget. Många specifika detaljer om de jämförande studiernas utförande utelämnas i översiktsstudier. På de rader där jämförande studier anförs riktas kritik mot sådana specifika detaljer, som dock inte framgår för de raderna som avhandlar översiktsstudier.


Jämförelse med andra länders riktlinjer

Det är värdefullt att ta del av andra länders genomgång av kunskapsområdet och riktlinjer för behandling. -Socialstyrelsens förslag till svenska riktlinjer - skiljer sig jämfört med flera andra länders riktlinjer. Vi tar här upp Storbritannien och Kanada som exempel och lyfter fram några av skillnaderna nedan.

De brittiska riktlinjerna från National Institute for Health and Care Excellence (NICE guidelines) föreslår följande för barn och ungdomar med måttlig till svår depression:

1.6.1.1 Children and young people presenting with moderate to severe depression should be reviewed by a CAMHS tier 2 or 3 team. [2005]
1.6.1.2 Offer children and young people with moderate to severe depression a specific psychological therapy (individual CBT, interpersonal therapy, family therapy, or psychodynamic psychotherapy) that runs for at least 3 months. [new 2015]
Vidare anger NICE:s riktlinjer att man inte bör erbjuda antidepressiv medicinering till barn med måttlig till svår depression om detta inte kombineras med psykoterapi. Detta står i kontrast till de svenska riktlinjerna där man tvärtom ger en lägre rekommendation för psykoterapi (KBT) som tilläggsbehandling.

Riktlinjerna från Canadian Network for Mood and Anxiety Treatments (CANMAT) 2016 clinical guidelines for the management of adults with major depressive disorder: Section 6. Special populations: Youth, women, and the elderly (MacQueen et al., 2016):
First line: CBT or IPT. Internet-based psychotherapy for milder severity, if in- person is not possible.
Second line: Fluoxetin, escitalopram, sertraline, citalopram.
Third line: Venlafaxine.
Noteras bör att man i de kanadensiska riktlinjerna inte ser anledning att rekommendera KBT högre än IPT för deprimerade ungdomar/barn. Av intresse är också att Goodyer et al., (2016) inte hade publicerats när man gick igenom underlaget för riktlinjerna i Kanada (MacQueen et al., 2016).

Barnpsykoterapi med forskningsunderlag

Vi saknar som nämnts en rad i de föreslagna riktlinjerna om en manualbaserad behandling, Child Parent Psychotherapy (CPP), som har forskningsstöd för små barn (0-6 år) med trauma. Vanliga symtom hos barnet är ångest, depression, sömnstörning och beteendeproblem. Vi beskriver därför denna behandlingsform samt stödet för den. Det bör uppmärksammas att CPP har uttalat stöd av Socialstyrelsen för implementering i Sverige med hänvisning till den så kallade iRisK-rapporten (Broberg et al., 2015).

Hur allvarligt är trauma hos små barn? De första fem levnadsåren utgör en viktig period för hjärnans tillväxt, mognad av stress-responssystemet, utveckling av affektreglerande strategier och etablerande av grundläggande anknytnings- och relationsmönster. Våld, försummelse och anknytningsbrott i tidig barndom inverkar menligt på just dessa centrala utvecklingsområden med allvarlig risk för långsiktiga konsekvenser för fysisk och psykisk hälsa.

Prevalens Vart tionde barn i Sverige har visats leva under sådana förhållanden att det är fara för deras fortsatta utveckling och hos 2–5 procent av barnen finner man riktigt allvarliga problem. Att kunna erbjuda tidiga och effektiva insatser för att förhindra bestående maladaptiv funktion hos dessa barn är av yttersta vikt (SBU, 2017).

CPP är en integrativ behandlingsform grundad i utvecklings- och neuropsykologiskt förankrad PDT med aktiva komponenter hämtade från KBT och social inlärningsteori. Metoden är samspelsinriktad och riktar sig till små barn (0-6 år) och dess omsorgsperson. Ett centralt mål är att stärka föräldra- barnrelationen som ett verktyg för att återställa och skydda barnets psykiska hälsa. Meningsskapande kring länken trauma-känslor-beteende står i fokus. Behandlingslängden anpassas efter behov, ca 20-30 gånger, 1 tim/v.

Visad effekt Ett flertal amerikanska RCT-studier har lett till att CPP klassats som ”Supported by research evidence” p den amerikanska “Scientific Rating Scale” (2 på skala 1-5). Metoden har visats lämplig inte bara vid våldstrauma, utan även vid anknytningsproblem av olika slag, t.ex. vid depression hos modern och olika typer av psykisk vanvård av små barn. Resultaten visar signifikant och bestående minskning i symtom hos såväl barn som förälder jämfört med aktiv kontrollgrupp.
Hos barn (3-5 år) som utsatts för familjerelaterat våld/vanvård ger CPP:

- Minskning i PTSD-symtom, beteendeproblem och ångest hos barnet.
- Minskning i PTSD-symtom, psykisk stress, undvikandesymtom hos
föräldern.
- Stärkt anknytningsrelation.
- Återgång till normal kognitiv utveckling.
Hos barn (0-3 år) som utsatts för anknytningsbrott till följd av vanvård, förlust eller depression hos omsorgspersonen ger CPP:
- Återgång till normal kognitiv utveckling.
- Etablerande av en trygg anknytningsrelation till omsorgspersonen.
- Normaliserad kortisolutsöndring.

Referenser gällande CPP

CPP för barn (3-5 år) vid familjerelaterat våld/vanvård:

Lieberman, A., Van Horn, P., & Ghosh Ippen, C. (2005). Toward evidence- based treatment: Child-Parent Psychotherapy with pre-schoolers exposed to marital violence. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 44(12), 1241-1448.

Lieberman, A., Ghosh Ippen, C., & Van Horn, P. (2006). Child-Parent Psychotherapy: Six month follow-up of a randomized controlled trial. Jnl of the Amer Academy of Child and Adol Psychiatry, 45(8), 913-918.

Ghosh Ippen, C., Harris, W., Van Horn, P., & Lieberman, A. (2011).
Traumatic and stressful events in early childhood: Can treatment help those at highest risk? Child Abuse and Neglect, 35, 504-513.

Toth, S. L., Maughan, A., Manly, J. T., Spagnola, M., & Cicchetti, D.
(2002). The relative efficacy of two interventions in altering maltreated preschool children's representational models: Implications for attachment theory. Development and Psychopathology, 14, 877-908.

CPP för barn (0-3 år) vid anknytningsbrott till följd av vanvård, förlust eller depression hos omsorgspersonen:
Cicchetti, D., Rogosh, F. A., Toth, S. L. & Sturge-Apple, M.
(2011). Normalizing the development of cortisol regulation in maltreated infants through preventive interventions. Development and Psychopathology, 23(3), 789-800.

Cicchetti, D., Rogosh, F. A., & Toth, S. L. (2006). Fostering secure attachment in infants in maltreating families through preventive interventions. Development and Psychopathology, 18, 623-649.
Lieberman, A. F., Weston, D. R., & Pawl, J. H. (1991). Preventive interaction and outcome with anxiously attached dyads. Child Development, 62, 199- 209.

Cicchetti, D., Toth, S. L., & Rogosch, F. A. (1999). The efficacy of toddler- parent psychotherapy to increase attachment security in off-spring of
depressed mothers. Attach & Human Development, 1(1), 34-66.

Cicchetti, D., Rogosch, F. A., & Toth, S. L. (2000). The efficacy Toddler-
Parent Psychotherapy for fostering cognitive development in offspring of depressed mothers. Journal of Abnormal Child Psychology, 28(2), 135- 148.

Slutord

Vi anser att det finns goda skäl att uppgradera flera psykoterapeutiska behandlingar av barn och ungdomar. De skäl vi vill lyfta fram är att forskningsunderlag tillkommit och att en del av forskningsunderlaget går att omvärdera.
Förutom rekommendationer utifrån den så kallade IMPACT-studien (Goodyer et al., 2016), som är den hittills största RCT-studien som någonsin gjorts på behandling av barn och ungdomar med depression, saknar vi i de föreslagna riktlinjerna Child Parent Psychotherapy (CPP) för små barn med depression/ångest efter trauma eller grav anknytningsstörning. Ett flertal välgjorda studier visar bestående effekt jämfört med aktiv kontrollgrupp. Forskning gällande verksamma mekanismer är komplex i behandling för barn och unga med depression och ångestsyndrom. Behovet av RCT-studier är stort, men otillräckligt för att förstå verksamma mekanismer när det gäller behandling för dessa åldergrupper. Detta då en ensidig betoning på forskningsresultat som undersöker en specifik behandlingsmetod för ett enstaka symtom många gånger inte speglar den komplexa kliniska verkligheten. Om vi enbart ska erbjuda den behandlingsmetod som visat sig mest effektiv för flest antal individer på gruppnivå leder det till ett mycket snävt urval av behandlingsmöjligheter för den enskilde patienten. Utifrån Barnkonventionen har barn med symtom på psykisk ohälsa rätt att mötas med flexibilitet och att erbjudas alternativa kommunikationsformer. Vårdnadshavare har rätt till insyn och delaktighet i vården av barnet samtidigt som barn har rätt till privatliv.

Sammantaget ställer detta höga krav på vården och de insatser som erbjuds måste anpassas både till barnets behov och rättigheter och vårdnadshavarens rättigheter och behov av stöd. En alltför strikt tillämpning av en viss modell innebär risker då följsamhet till dessa förhållanden är en förutsättning för att nå framgång.

Stockholm 2017-03-30
Ericastiftelsen via


Anna Norlén
verksamhetschef och rektor, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, doktorand

Malin Kan
överläkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri

Agneta Thorén
forskningsledare, fil. dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut

Myrna Siri
överläkare, specialist i allmänpsykiatri

Fredrik Odhammar
biträdande rektor, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, doktorand

Referenser

Brent, D., Emslie, G., Clarke, G., Wagner, K.D., Asarnow, J.R., Keller, M. ...Zelazny J. (2008). Switching to another SSRI or to venlafaxine with or without cognitive behavioral therapy for adolescents with SSRI-resistant depression: The TORDIA randomized controlled trial. Jama, 299(8), 901-913.

Broberg, A., Almqvist, K., Appell, P., Axberg, U., Cater, Å., Draxler, H. ...R b ck de Souza, K. (2015). Utveckling av bedömningsinstrument och stödinsatser för våldsutsatta barn. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Garoff, F.F., Heinonen, K., Pesonen, A.-K., & Almqvist, F. (2012). Depressed youth: Treatment outcome and changes in family functioning in individual and family therapy. Journal of Family Therapy, 34(1), 4–23.

Goodyer, I.M., Reynolds, S., Barrett, B., Byford, S., Dubicka, B., Hill, J., ... Midgley, N. (2016). Cognitive behavioural therapy and short-term psychoanalytical psychotherapy versus a brief psychosocial intervention in adolescents with unipolar major depressive disorder (IMPACT): A multicentre, pragmatic, observer-blind, randomised controlled superiori. The Lancet Psychiatry, 366(16), 1–11.

Merikangas, K.R., He, J.P., Burstein, M., Swanson, S.A., Avenevoli, S., Cui, L. Swendsen, J. (2010). Lifetime prevalence of mental disorders in US adolescents: Results from the National Comorbidity Survey Replication– Adolescent Supplement (NCS-A). Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 49(10), 980-989.

Midgley, N., Hayes, J., & Cooper, M. (2017). Essential research findings in child and adolescent counselling and psychotherapy. London: Sage.

National Collaborating Centre for Mental Health (UK). (2005). Depression in children and young people: Identification and management in primary, community and secondary care. NICE Clinical Guidelines, No 28. Leicester: British Psychological Society.

SBU (2017). Föräldrainsatser vid våld eller försummelse mot barn. Hämtad från http://www.sbu.se/sv/pagaende-projekt/foraldrainsatser-vid-vald- eller-forsummelse-mot-barn/

Weitkamp, K., Daniels, J. K., Hofmann, H., Timmermann, H., Romer, G., & Wiegand-Grefe, S. (2014). Psychoanalytic psychotherapy for children and adolescents with severe depressive psychopathology: Preliminary results of an effectiveness trial. Psychotherapy, 51(1), 138–147.


 

Aktuella forskningsprojekt

Tidigare forskningsprojekt

Publikationer

Internationellt samarbete

Forskning på barn- och ungdomsterapi

Ericastiftelsens remissvar angående Socialstyrelsens förslag till riktlinjer för behandling av depression och ångest


 

 

Sidan uppdaterad 2017-10-16   Sidansvarig: webmaster | Upp till sidans topp | Tillbaka en sida | Foto: Susanne Kronholm
Ericastiftelsen – Odengatan 9, 114 24 Stockholm – Tfn: 08-402 17 60 – Pg: 15 10 44-5 – Orgnr: 802005-8841