Att få vara med om sig själv

När Esther kom till Johanna och Karin som fyraåring bar hon med sig en historia av upprepade flyttar, oro och sömnsvårigheter. Genom Child-Parent Psychotherapy på Ericastiftelsen fick familjen hjälp att förstå hennes rädsla, skapa ökad trygghet och hitta tillbaka till ett lugn i vardagen.

– Häromdagen kom Esther till mig efter att ha ramlat och slagit i läppen. Jag försökte trösta henne och sa att det ibland kan kännas lite coolt att få en fläskläpp, som ett bevis på att man varit med om något. Hon tittade på mig och svarade: ”Men jag har ju varit med om mig själv.” Den meningen har stannat kvar. För det är precis vad de här fyra åren har handlat om: att hon, och vi, har fått vara med om henne. Att lära känna hennes rädsla, hennes styrka, men framför allt hennes sätt att förstå världen. Och att vi till sist fick hjälp att hitta ett lugn i vår familj.

Fyra familjehem på fyra år

Esther kom till Johanna och Karin som fyraåring. Då hade hon redan varit placerad i fyra familjehem inom loppet av fyra år. Vid överlämningen från det tredje hemmet fick Esther höra från den dåvarande familjehemsmamman, som hon förhöll sig till som sin egen mamma: ”Det här är dina nya mammor och de ska vara i stället för mig.” Hon hade inte fått någon förberedelse inför ännu en flytt eller hjälp att förstå vad som hände.

I huset där Johanna och Karin bor fick Esther ett eget rum med blommiga tapeter, mjukdjur och en säng vid fönstret. Men hon hade svårt att sova. Kort efter att hon kom började hon vakna på nätterna och skrika rakt ut.

Nätter som aldrig tog slut

– Det hände inte bara en gång per natt, ibland vaknade hon sex, sju gånger. Någon föreslog att det kunde vara nattskräck, men det förstod vi att det inte var. Jag har aldrig sett någon som förkroppsligade ångest så mycket som hon, säger Karin och fortsätter.

– Det som gjorde det ännu svårare var att det jag intuitivt trodde att jag skulle göra inte alls hjälpte. Det hjälpte inte att jag höll henne nära, och inte heller att jag lät henne vara. Under en lång period var både jag och Johanna rädda när kvällarna kom. Vi förstod inte hur vi skulle klara av en natt till.

Sökandet efter hjälp

Johanna och Karin sökte stöd hos socialtjänsten, men under tre år bytte de socialsekreterare elva gånger. De provade föräldrakurser och insåg att de problem som de andra föräldrarna beskrev låg på en helt annan nivå. De hade möjlighet och betalade själva för stöd hos en privat psykoterapeut, men de kände instinktivt att Esther själv behövde få hjälp. Och nätterna fortsatte.

Till sist mötte de en erfaren socialsekreterare som sa att ett barn som Esther, med en biologisk mamma som levde med missbruk och fyra familjehemsplaceringar på fyra år, varav två som fungerat dåligt, självklart behövde bättre och ökat stöd. Hon remitterade dem till BUP. Efter utredning beslutades att Esther skulle få sex sessioner kognitiv beteendeterapi för separationsångest.

– Jag trodde inte att det var separationsångest hon hade, även om det var ett av symptomen. Det var något mycket större, något som handlade om att hon aldrig fått möjlighet att knyta an till någon. Men jag tror inte heller att besöken på BUP gjorde henne någon skada. Det var bara inte tillräckligt.

När CPP blev möjligt

Trots BUP:s stöd fortsatte Esthers ångestattacker och Johanna och Karin blev alltmer desperata. Det var då en vän tipsade dem om Ericastiftelsen och om deras forskningsprojekt med Child-Parent Psychotherapy (CPP) för barn 0–6 år som varit med om svåra livshändelser.

– Vi hade hört talas om Ericastiftelsen tidigare, men vi visste inte hur man fick hjälp där. Så när den här möjligheten öppnade sig var vi öppna för det direkt. Dessutom var det kostnadsfritt och det kom i ett läge där vi funderade på att lägga alla våra besparingar på privat terapi för Esther.

Vad CPP är, traumabehandling för små barn

CPP är en traumabehandling för små barn, framtagen i USA, där barnet och föräldern går i terapi tillsammans. Fokus ligger på att förstå barnets rädsla och reaktioner och att skapa trygghet i stunden genom relationen. Det är en metod som hjälper familjer att hitta tillbaka till lugn, anknytning och ett sätt att förstå världen tillsammans.

– Det är en lekterapiform. Vi träffades en gång i veckan, ibland jag och Esther, ibland Johanna och Esther, ibland alla tre tillsammans med barnpsykologen Agneta Thorén, berättar Karin.

Allt som allt gick de till Ericastiftelsen trettiosex gånger, fram tills Agneta sa att de var färdiga. Det skedde när Esther slutade vara så fokuserad på de lekar som präglades av hennes bakgrundshistoria och i stället började kunna fråga om andra saker eller faktiskt befinna sig här och nu.

Lekarna som visade vägen

I behandlingsrummen på Ericastiftelsen finns sandlådor, leksaker, böcker och filtar – allt anpassat efter barnets ålder. Karin berättar att lekarna som Esther valde alltid verkade röra sig kring hennes sår av flyttar och separationer.

– Ur alla hundra leksaker samlade hon noggrant alla barndjuren till en flock. Sedan byggde hon ett hem för dem, ett hem för djurbarn utan föräldrar. En annan återkommande lek var dockskåpet. Hon inredde ett rum till sig och rummet bredvid till mig. Det var så tydligt. Och så fortsatte lekarna, de allra flesta med utgångspunkt i att hon försökte klara sig själv men samtidigt sökte närhet. Lekarna, tillsammans med Agnetas handledning av oss som familj, gjorde en sådan skillnad. Det var som om vi tidigare befunnit oss i en terräng utan karta, och att Agneta gav oss kartan till Esthers tankar och inre liv.

CPP i svensk kontext

Anna Norlén, Ericastiftelsens verksamhetschef och rektor, disputerade 2025 på CPP i en svensk kontext (avhandlingen The Effectiveness of Child-Parent Psychotherapy on Traumatized Preschoolers and Their Caregivers: A Swedish Multi-Site Study).

– CPP är utvecklad och mycket beforskat i USA med goda resultat. Jag ville undersöka om den passar i vår kontext och om resultaten blev lika. Det visade sig att CPP fungerar bra även här. Barn och föräldrar mådde bättre och relationen förbättrades. Resultaten höll också i sig vid uppföljning sex månader senare. Extra positivt var att resultaten var lika goda för barn i familjehem som för barn hos biologiska föräldrar, en grupp som sällan erbjuds psykologisk behandling.

Behovet av tidig behandling

I Sverige är tillgången på psykologisk behandling för barn 0–7 år som varit med om svåra händelser ojämn. Samtidigt är det inte ovanligt att små barn har varit med om olyckor, separationer, sjukdom eller våld och mår dåligt av det.

CPP erbjuds idag på ett växande antal platser i Sverige och Ericastiftelsen utbildar behandlare i metoden över hela landet.

– Forskning visar att snabb och effektiv behandling är avgörande för att undvika långvariga konsekvenser. Genom att erbjuda kostnadsfri CPP ville vi bidra till det. Men för att kunna göra det är vi beroende av gåvor och bidrag.

Vad behandlingen betydde för familjen

Karin bekräftar bilden:

– Vid slutet av vår terapi frågade jag Agneta om hon trodde att Esther hade varit hjälpt av CPP redan som fyraåring, när hon precis kommit till oss och det var som allra jobbigast. Jag hoppades att hon skulle säga nej. Men hon sa ja. Det gjorde mig så ledsen över allt lidande som pågår i väntan på hjälp.

Esther vaknar fortfarande ibland på nätterna, men det är annorlunda. Det går att få kontakt med henne nu. Johanna och Karin är också lugnare.

– Framför allt handlar det om att vi förstår vad som sker i henne och att vi vet att det går att få hjälp. Och att vi som familj har blivit en enhet. När vi blev familjehem sa man att det räcker med ett extra rum och kärlek. Det är inte sant. Vi hade båda, men för att kunna hjälpa Esther behövde vi kunskap och stöd. Jag är så otroligt tacksam för det. Jag skulle vilja säga att det var först när vi började förstå henne genom terapin som hon fick möjlighet att till fullo vara med om sig själv.

Frågor och kontakt

Om du har frågor om en liknande situation och behöver rådgöra med något, oavsett om du är närstående eller yrkesverksam, kan du höra av dig till vår telefonmottagning.