Barn blir rädda när ingen vågar prata med dem

Genom Krisstöd till skolor vid självmord utvecklar Ericastiftelsen med hjälp stöd till skolor när det ofattbara händer. För att förstå barns sorg på djupet har vi mött forskaren Rakel Eklund vid Uppsala universitet som vill förändra hur samhället lyssnar till och stöttar barn i sorg.

Linda Wahlund, Rakel Eklund och Anna Norlén i samband med Rakel Eklunds föreläsning  om barns sorg på Ericastiftelsen.

Barn i sorg är en utsatt målgrupp

Rakel Eklund är docent och biträdande lektor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Uppsala universitet. Hon har länge intresserat sig för hur barn hanterar svåra livshändelser. Tidigare arbetade hon som specialistsjuksköterska och mötte ofta familjer i kris, en erfarenhet som väckte hennes intresse för barns perspektiv och följde med in i forskningen.

– Barn i sorg har länge varit nästan osynliga, trots att de finns överallt omkring oss. Jag ville förstå deras erfarenheter och bidra till att de får det stöd de faktiskt har rätt till.

Hon beskriver hur forskningen om sorg i stort har utgått från vuxnas perspektiv både vad gäller hur sorg definieras och hur den uttrycks. Många vuxna tolkar barns lek som att de “kommit över” en förlust, när det i själva verket kan vara deras sätt att hantera den.

– Barn blir inte rädda av att prata om döden, de blir rädda när ingen vågar prata med dem.

Rakel lyfter hur viktigt det är att vuxna vågar möta barn i samtal om döden. Många undviker ämnet av rädsla för att säga fel eller väcka oro. Men barn blir inte rädda av att prata om döden, de blir rädda när ingen vågar prata med dem om den.

Sorg inte är något som går över, utan något vi lär oss att leva med och barn behöver få utrymme att förstå och uttrycka sin sorg på egna villkor. Sorg tar inte slut. Den förändras, precis som vi gör.

Forskning som gör skillnad

I sitt arbete vill Rakel bidra till att sorg inte längre ses som enbart en privat upplevelse, utan också som en samhällsfråga. Barn i sorg är en utsatt målgrupp. De faller lätt mellan stolarna eftersom ingen har ett tydligt ansvar, och det saknas nationella riktlinjer för hur de ska få stöd.

Även om Rakel inte formellt är del av Arvsfondsprojektet Krisstöd till skolor efter självmord ser hon samarbetet med Ericastiftelsen som viktigt.

– Det finns ett värdefullt erfarenhetsutbyte mellan forskningen och det praktiska arbetet. Genom att dela kunskap kan vi stärka varandras perspektiv och bidra till att skolor blir bättre rustade att möta barn i sorg.

Vad är alla vuxna så rädda för?

Ett citat som Rakel ofta återkommer till kommer från ett samtal med en ungdom. ”Vad är alla vuxna så rädda för? Det värsta har redan hänt.” Det har jag med mig i allt jag gör, säger hon. Och kanske sammanfattar just de orden hennes drivkraft allra bäst.

– Jag brukar säga att jag är besatt av barns rättigheter. Barn i sorg behöver vuxna som vågar se, vågar lyssna och vågar stå kvar.

Om projektet

Projektperiod: 3 år
Målgrupp: Skolpersonal, lågstadieelever och vårdnadshavare.
Innehåll: Kunskapsunderlag om barns sorg och sorgen efter självmord, stöd för samtal, rutiner/processer, formuleringar och uttryck anpassade för barn i olika åldrar.
Arbetssätt: Utvecklas i samverkan med forskare, skolor, yrkesverksamma och barn och unga.
Kontaktperson: Linda Wahlund, projektledare linda.wahlund@ericastiftelsen.se