Mentalisering: nyfikenheten som gör relationer möjliga

I årets första avsnitt av podden Behandling för barn och unga samtalar Ericastiftelsens barn- och ungdomspsykolog och psykoterapeut Anders Schiöler om just det som ofta försvinner först i konflikter, men som också är helt avgörande för att skapa trygghet och förändring: mentalisering.

Nedan följer en kort sammanfattning. Poddavsnittet kan lyssnas på i sin helhet här.

Vad är mentalisering?

Anders beskriver mentalisering som ett paraplybegrepp. Det handlar om en inställning där vi utgår från att beteenden har en mening. Bakom det vi gör finns känslor, tankar, intentioner och behov.

Mentalisering är inte att ”veta” vad någon annan tänker, utan att försöka förstå och vara nyfiken: Vad händer i mig? Vad kan hända i dig?

Det är lättare att mentalisera när vi känner oss trygga och lugna. När känslorna blir för starka tappar vi ofta förmågan. Det märks tydligt i gräl och konflikter, men också i vardagliga situationer i familj, skola och arbetsliv.

Mentalisering utvecklas i relation

En viktig poäng i samtalet är att mentaliseringsförmågan inte är färdig från start. Vi föds med möjlighet att utveckla den och den formas i våra tidigaste relationer.

Mentalisering och känsloreglering hänger tätt ihop: förmågan att tänka om känslor gör känslor mer hanterbara.

När vuxna kan möta ett barns känslor och spegla dem på ett tryggt sätt får barnet hjälp att förstå sig själv och att reglera sina affekter. Om ett barn möts av ilska när det själv är argt blir det svårare för barnet att lära sig att lugna ner och förstå sina reaktioner.

Från små barn till tonår: olika uttryck, samma grund

Anders beskriver hur svårigheter kan se olika ut beroende på ålder:

• Små barn behöver hjälp med trygghet, närhet och känsloreglering. Svårigheter kan visa sig som oro, nedstämdhet eller utagerande.
• I skolåldern flyttar fokus ofta från separation till tillhörighet. Rädsla för att hamna utanför och svårigheter i kamratrelationer kan ta mer plats.
• Tonåren är en period med stora utvecklingsmöjligheter, men också starka affekter. Tonåringen ska både bli mer självständig och samtidigt fortsätta vara beroende av vuxna, vilket ställer krav på mentalisering i både familj och andra relationer.

Vi tittar på förmågorna, inte diagnosen

En central del är att mentaliseringsbaserat arbete är användbart oavsett diagnos. Fokus ligger på funktion, det vill säga att stärka barnets (och de vuxnas) förmåga att stanna upp, förstå känslor och skapa mening i samspelet.

Det betyder inte att neuropsykiatriska svårigheter eller andra tillstånd saknar betydelse. Men utgångspunkten är att barn kan få hjälp utifrån sina förutsättningar och att en stärkt mentalisering ofta gör vardagen lättare i många sammanhang.

Hur arbetar man med mentalisering i praktiken?

För barn handlar det ofta om att bygga förutsättningarna för mentalisering.

Uppmärksamhet och uppmärksamhetsreglering

Att kunna stanna upp, rikta uppmärksamhet, märka vad som händer i kroppen och dela uppmärksamhet med någon annan.

I praktiken kan det handla om turtagning, ögonkontakt, röstläge, att använda barnets namn och att skapa kontakt gång på gång, särskilt med barn som är oroliga eller snabbt ”far iväg”.

När kontakt finns kan man närma sig känslor. För yngre barn sker detta ofta genom lek. Leken blir ett språk för att utforska upplevelser utan att det blir för överväldigande. Lekförmåga hänger ihop med mentalisering och motståndskraft vid påfrestningar.

Mentalisering och mentaliseringssvikt smittar

Mentalisering föder mentalisering och mentaliseringssvikt föder mentaliseringssvikt. När en vuxen kan vara nyfiken och lugn blir det lättare för barnet (eller den andra vuxna) att komma tillbaka till ett mer reflekterande läge. När affekterna är starka kan det i stället behövas en paus och ett steg tillbaka: Vad hände precis innan vi tappade varandra?

Det här gäller i terapi, men också i föräldraskap, i familjehem, på HVB och i personalgrupper där arbetet kan trigga starka reaktioner och ”rättvisetänk” eller låsningar.

En enkel väg in: se dig själv utifrån och andra inifrån

På frågan om hur man kan öva mentalisering som vuxen ger Anders en tydlig riktning:

1. Öka medvetenheten om ditt eget känsloläge. Vad händer i kroppen? Vad triggar mig?
2. Försök sedan förstå den andra inifrån. Hur kan mitt sätt att vara uppfattas? Vad kan den andra känna eller behöva?

Mindfulness kan vara ett verktyg för steg ett. Steg två handlar om att träna perspektivtagande när det är möjligt och ibland i efterhand när situationen väl har svalnat.

Vad betyder det här för barn och unga?

När mentalisering stärks kan barnet få lättare att förstå sig själv, reglera affekter och navigera relationer. Det kan visa sig som mindre utagerande, mer trygghet och bättre samspel i skola och familj. Terapeuten blir, som det uttrycks i samtalet, ett slags övningsrelation, men målet är att förmågan ska följa med ut i andra relationer.

Om podden

Behandling för barn och unga är en podd som riktar sig till yrkesverksamma som möter barn, unga och familjer i vård, skola och omsorg. I samtal med inbjudna gäster fördjupar podden aktuella teman som rör psykisk hälsa, behandling, bemötande och utvecklingspsykologi, med fokus på vad som fungerar i praktiken. Podden leds av Karin Brunbäck och Karin Söderling, som med ett nyfiket och tryggt samtalsformat hjälper lyssnaren att förstå både teori, metod och kliniska erfarenheter.

(https://poddtoppen.se/podcast/1841380740/behandling-for-barn-och-unga)