När barn dras in i grov brottslighet – varför tidiga insatser är avgörande

En tolvåring misstänks för ett dödligt skjutvapenbrott. Det är en uppgift som väcker starka reaktioner, och som också tvingar fram en svår men nödvändig fråga: hur kan ett barn hamna så långt ifrån trygghet och skydd att grov brottslighet blir en del av vardagen?

I en radiosändning i P1 Morgon beskriver psykolog Anna Norlén varför utvecklingen oroar och vad som behöver prioriteras för att förebygga att barn hamnar i destruktiva miljöer.

Anna Norlén sätter ord på den spontana reaktionen många får när misstankarna riktas mot ett så ungt barn:

“Jag tror alla blir bestörta”

Hon beskriver också hur allvaret skärps när åldrarna sjunker:

“Men det är klart att när det går längre ner i åldrarna och när det inte ens är tonåringar det handlar om så blir man ju upprörd, ledsen, förtvivlad”

Riskfaktorer som ofta syns tidigt

I samtalet lyfts att barn som dras in i grov brottslighet ofta har en kombination av individuella svårigheter och en uppväxtmiljö präglad av stora påfrestningar.

Anna Norlén beskriver bland annat impulsivitet, svårigheter att reglera känslor och att förutse konsekvenser, men betonar att det behöver förstås som en helhet där barnets erfarenheter spelar stor roll.

Varför fokus behöver flyttas till 0–6 år

Ett tydligt budskap i sändningen är att det förebyggande arbetet behöver börja tidigare och vara mer samordnat. Anna Norlén pekar på att centrala förmågor – som konsekvenstänk och känsloreglering – formas tidigt och påverkas av om barnet har en trygg, lyhörd och vägledande omsorgsmiljö.

Samtidigt lyfts behovet av insatser som arbetar med både barn och föräldrar, och att samverkan med socialtjänst, förskola och skola behöver fungera för att en trygg vardag ska vara möjlig

Ericastiftelsens perspektiv: tidigt stöd, fler resurser, bättre samverkan

När barn hamnar i grov brottslighet är det sällan en enskild händelse som förklarar utvecklingen. Det handlar oftare om att riskfaktorer får växa över tid utan att barnet och familjen får tillräckligt tidigt stöd. Därför behöver samhällets insatser vara både tidiga, långsiktiga och samordnade – och bygga på kunskap om barns utveckling och behov.

Lyssna på reportaget i P1 Morgon