När barn och unga blir kvar utan beslut – vad visar rapporten om övertid på SiS? 

Den 4 februari släpptes rapporten ”I väntan på vadå? – barn och unga blir kvar på övertid vid SiS ungdomshem” av Institutet för mänskliga rättigheter. En rapport som bekräftar det som vi på Ericastiftelsen möter i vårt arbete: att stärka barns rättigheter i den statliga barn- och ungdomsvården är en avgörande förutsättning för psykisk hälsa, återhämtning och långsiktig utveckling.

Barn och unga som placeras på Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem är frihetsberövade genom samhällets mest ingripande barnavårdsinsats. När behovet av denna vård upphör ska placeringen avslutas. En ny rapport från Institutet för mänskliga rättigheter visar att detta alltför ofta inte sker i praktiken. Barn och unga blir kvar på SiS trots att de bedömts vara redo för utskrivning – ett tillstånd som i rapporten benämns övertid.

Övertid är ett systemfel – inte ett undantag

Rapporten visar att mellan 8 och 16 procent av de barn och unga som är placerade på SiS vid olika tidpunkter har varit utskrivningsklara men ändå blivit kvar.

Övertid uppstår när SiS bedömer att ett barn inte längre har behov av vård på ungdomshem, men socialnämnden ännu inte har ordnat en ny placering eller medgett utskrivning. Resultatet blir att barnet blir kvar i en låst miljö utan ett aktivt vårdbehov och utan tydlig plan framåt.

Ett godtyckligt frihetsberövande

En central slutsats i rapporten är att övertid på SiS innebär ett godtyckligt frihetsberövande. När barn hålls kvar trots att skälen för frihetsberövandet har upphört strider det mot både barnkonventionen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Rapporten pekar på brister i rättssäkerheten i hela kedjan – från placering till utskrivning. Det saknas tydliga lagkrav för när placering på SiS är motiverad, vilket leder till olika bedömningar mellan socialtjänst, domstolar och SiS. Barnets bästa ska vara avgörande, men bedömningarna är ofta otydliga och bristfälligt dokumenterade.

Allvarliga konsekvenser för barns hälsa och utveckling

Att vistas länge i låsta miljöer är skadligt för barns psykiska hälsa och utveckling. Rapporten visar att övertid förstärker dessa risker. Barn och unga i denna situation beskriver hur ovissheten kring hur länge de ska vara kvar skapar stress, uppgivenhet och psykisk ohälsa. Flera vittnar om känslor av att vara bortglömda och övergivna av vuxenvärlden

Övertiden försvårar också övergången till livet efter SiS. När utskrivning drar ut på tiden utan planering minskar möjligheten till en fungerande skolgång, stabil boendesituation och samordnat stöd.

Barn saknar reellt inflytande och möjlighet till upprättelse

Ett genomgående tema i rapporten är att barn och unga har mycket begränsade möjligheter att påverka sin situation. Informationen om varför de blir kvar är ofta bristfällig eller motsägelsefull. Många har svårt att komma i kontakt med sin socialsekreterare och vet inte vilka beslut som fattas, av vem eller hur de kan överklaga.

Möjligheten att klaga på övertidsplaceringar är i praktiken mycket liten. Rapporten visar att få barn får upprättelse, trots att frihetsberövandet saknar rättslig grund. Institutet för mänskliga rättigheter efterlyser därför ett oberoende, barnanpassat klagomålssystem

Vad behöver förändras?

Rapporten lämnar flera tydliga rekommendationer till regeringen, bland annat att:

• förebygga godtyckliga frihetsberövanden på SiS
• utreda tidsbegränsade placeringar
• stärka uppföljningen efter utskrivning
• säkerställa barns rätt till upprättelse vid felaktiga placeringar

Sammantaget visar rapporten att övertid på SiS inte är ett tillfälligt problem, utan ett strukturellt misslyckande som drabbar barn och unga i redan utsatta livssituationer.

Ericastiftelsens perspektiv

För Ericastiftelsen bekräftar rapporten det vi möter i vårt kliniska arbete, forskning och utbildning: barn och unga i samhällsvård behöver förutsägbarhet, stabila och inkluderande relationella sammanhang och rättssäkra beslut. När dessa grundläggande villkor saknas riskerar vården att i sig bli en källa till ytterligare på frestningar för redan sårbara barn och unga.

Att stärka barns rättigheter i den statliga barn- och ungdomsvården är inte en juridisk detaljfråga. Det är en avgörande förutsättning för psykisk hälsa, återhämtning och långsiktig utveckling.

Källa

Institutet för mänskliga rättigheter (2026). I väntan på vadå? – barn och unga blir kvar på övertid vid SiS ungdomshem