Självmord bland unga flickor ökar, insatserna hänger inte med

Självmordstalen bland svenska flickor i åldern 10 till 17 år ökar, särskilt bland de yngsta, flickor i åldern 10 till 14 år. För pojkar är självmordstalen oförändrade. År 2023 var flickor för första gången överrepresenterade i suicidstatistiken i dessa åldersgrupper, ett mönster som saknar motsvarighet i någon annan åldersgrupp i Sverige.

Det visar en ny studie från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) vid Karolinska Institutet. Forskarna har analyserat samtliga barnsuicid i Sverige under en period om 44 år. Resultatet är en tyst förskjutning som har pågått i decennier, men som inte fångats upp av officiella analyser.

Fenomen och förändringar i samhället under samma period, såsom sociala medier, smartphones och skolreformer, kan inte förklara utvecklingen. Sannolikt handlar det om en rad faktorer som samverkar och särskilt påverkar flickor negativt, enligt Anna Lundh som är barnpsykiater och forskare delaktig i NASP:s studie.

Det är dags att alla verksamheter som möter barn och unga rustas för den verklighet siffrorna beskriver.

Vi ser samma mönster i vår egen verksamhet

Genom Ericastiftelsens nationella verksamhet Krisstöd suicid erbjuder vi förskolor och skolor stöd och vägledning när barn och unga på något sätt berörs av suicid. Det kan vara en elev, en förälder, annan närstående eller en pedagog som tagit sitt liv. I alla fall berörs många barn och unga. De senaste åren har vi vid flera tillfällen gett stöd till skolor i liknande situationer. Det är inte enstaka händelser, det är ett mönster som bekräftar det forskningen nu visar i siffror.

Genom att ge information om vad som skett på ett åldersanpassat sätt, vara öppen för frågor och samtal kan pedagogiska verksamheter stärkas i sin förmåga att möta barn och unga i en svår situation. En sådan beredskap har preventiv effekt, eftersom vi vet att stöd i samband med suicid kan ha avgörande betydelse.

Inte sällan möter vi oro från vuxenvärlden kring att prata om suicid med barn och unga. Oron är lätt att förstå, suicid är svårt, sorgligt och smärtsamt. Men, att ge information, bjuda in till samtal om svåra teman är värdefullt för de flesta och kan bidra till att fånga upp den elev som själv har tankar på om livet är värt att leva.

Vårt arbete handlar alltså främst om att stötta personalen i att möta eleverna, hantera information, motverka ryktesspridning och risk för spridningseffekter samt att etablera rutiner för det fortsatta preventiva arbetet med fokus på psykisk ohälsa.

I vår verksamhet Standby möter vi enskilda barn och unga som förlorat en närstående i suicid. Stödet erbjuds snabbt efter dödsfallet genom samverkan med polisens dödsfallhandläggare och är aktivt uppsökande, det vill säga att vi kontaktar den drabbade familjen och erbjuder stöd.

Det viktiga i våra verksamheter med fokus på barn, unga och suicid är att de utgår från gedigna kunskaper om barn och unga i kris och sorg. Kunskaper om barns och ungas utveckling, konsekvenser av svåra påfrestningar, ibland traumatiserande, och samtalsmetodik är viktiga delar i stödet.

Yngre barns psykiska ohälsa underskattas systematiskt

I vår kliniska verksamhet, forskning och utbildning möter vi konsekvenserna av att yngre barn inte får tillgång till adekvata vårdinsatser. Att yngre barn också kan lida av psykiska problem och bära på svåra erfarenheter, tankar och känslor är fortfarande okänt för många vuxna, även yrkesverksamma, vilket kan leda till att vuxenvärlden inte uppfattar signalerna.

Studien från NASP pekar också på att suicidalitet hos yngre barn ofta uttrycks indirekt. Det kräver kunskap men också lyhördhet och nyfikenhet hos den som möter barnet.

Insatser för de yngsta barnen utgör den minst utbyggda delen av svensk barn- och ungdomspsykiatri och socialtjänst. Köerna till BUP är långa, primärvården har inte alltid specialistkompetens för yngre barn, elevhälsans uppdrag är begränsat och inom socialtjänsten får små barn sällan insatser.

Fyra åtgärder beslutsfattare behöver genomföra

För det första behöver barnsuicid erkännas som ett växande folkhälsoproblem som kräver samordnad handling mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola. Forskarna efterlyser detta uttryckligen. Det räcker inte att hänvisa till generella satsningar på ungas psykiska hälsa när grupper systematiskt faller mellan stolarna.

För det andra behöver specialiserad suicidpreventiv kompetens för barn under 18 år byggas ut, särskilt för åldersgruppen 10 till 14 år där ökningen är som störst.

Det går inte att tjäna eller spara pengar på de allra mest utsatta, behandlings- och stödinsatser för denna grupp är ibland omfattande och ger inga kortsiktiga vinster. Här behöver samhället sätta in omfattande resurser, för att stödja barns möjlighet och rätt till utveckling och inlärning. Därför bör idéburna organisationer utan vinstintresse med hög och rätt kompetens få uppdraget. I Region Stockholm finns exempelvis möjligheten att använda 19 kap. 25 a § LOU för att reservera vårdval för idéburna aktörer med lång klinisk erfarenhet av barn. Den möjligheten bör nyttjas.

För det tredje behöver primärvård, BUP, elevhälsa, ungdomsmottagningar, habilitering och socialtjänst utbildas i att upptäcka utvecklingsspecifika tecken hos yngre barn. Suicidriskbedömningar utformade för tonåringar fångar inte hur en tioåring uttrycker hopplöshet.

Ericastiftelsen har i decennier bidragit med den kompetensen genom vår psykoterapeututbildning, våra uppdragskurser och vårt kliniska arbete med de yngsta barnen. Den kunskapen behöver spridas brett.

För det fjärde behöver familjeinriktade insatser prioriteras. Studien från NASP lyfter att familjeinkluderande interventioner stärker närliggande skyddsfaktorer, särskilt vid psykisk ohälsa eller missbruk i familjen. Barn lever inte isolerat från sin omgivning. Vård och stöd för de yngsta kan inte göra det heller.

Vår erfarenhet från Standby visar också att efterlevande barn och unga behöver ett strukturerat stöd som är tillgängligt över tid, inte bara i akutfasen, och som inkluderar närstående hemma, bland jämnåriga och i skolan.

Varje barn räknas

Under det senaste decenniet har i genomsnitt 24 barn under 18 år tagit sina liv varje år i Sverige. Åtta av dem var mellan 10 och 14 år. Siffrorna kan låta låga. Men varje självmord hos ett barn innebär ett liv som aldrig fick chans att utvecklas, en familj i livslång sorg och ett samhälleligt misslyckande. För oss på Ericastiftelsen är det också ett klassrum i kris, skolpersonal som behöver stöd, syskon och vänner som ska bära förlusten under uppväxten och ett lokalsamhälle som söker svar.

När mönstret förändras strukturellt över fyra decennier utan att det fångats upp är det dags att ompröva både kunskaper och strukturer för stöd och vård. Ericastiftelsen står redo att bidra med klinisk kompetens, forskning och utbildning i det arbetet. Nu är frågan om beslutsfattarna är redo att agera på det forskningen nu visar.

Artikel

Hokby, Sebastian & Eliasson, Emma & Lundh, Anna. (2025). Time trend analysis of all paediatric suicides in Sweden 1980-2023: Call for awareness and action. 10.1101/2025.11.24.25340902. https://www.researchgate.net/publication/398059622_Time_trend_analysis_of_all_paediatric_suicides_in_Sweden_1980-2023_Call_for_awareness_and_action