Ericastiftelsen utvecklar nytt stöd till skolor efter självmord

Med stöd från Arvsfonden driver Ericastiftelsen ett treårigt utvecklingsarbete för att ta fram ett nytt stöd till skolor efter självmord. Syftet är att stärka skolpersonalens trygghet, skapa gemensamma arbetssätt och ge barn, familjer och klasser ett hållbart stöd – med både struktur och hopp som ledstjärnor.

Varför är det så viktigt att skolor har stöd när ett barn förlorar någon i självmord?
Att möta någon som förlorat en nära anhörig i självmord, väcker ofta starka känslor och kanske egna erfarenheter hos oss själva. Då ska vi inte vara ensamma.

När något känns svårt, händer det ibland att inget görs, att det blir tyst. Det viktigaste efter ett självmord är att man vågar fråga, vågar lyssna och visar att man finns där.

När en så allvarlig händelse som ett självmord sker, skapar det ofta en kris även i personalgruppen. Det är lätt att ryckas med och att tempot ökar, istället för att sakta in och tillsammans ta kloka beslut. Det är också många inblandade, att ta hänsyn till. Det behöver göras med stor omsorg.

Vad hoppas du att materialet ska bidra till – för barn, skolpersonal och familjer?
Målet med detta material är att barn som är drabbade av självmord ska klara av skolan och att skolan fortsätter vara en gynnsam miljö för barnet att vistas i och kan stötta barnet i dess sorgeprocess.

Vi önskar också att skolans personal känner sig trygga i hur de kan stötta barn som drabbas av självmord i sin närhet och alla som finns omkring. Materialet kommer bidra till en mer systematiserad, strukturerad och tydlig process för skolpersonal att följa och ge viktig kunskap om både barns sorg och just sorgen efter självmord.

Vi hoppas också att skolpersonal får med sig en större kunskap och förståelse för hur yngre barn kan reagera och agera, vilket gör det lättare att göra rätt anpassningar.

Materialet kommer också underlätta för skolpersonalen i kommunikationen internt, men också i kontakten med andra berörda. Målet med materialet är att skolan får ett gemensamt språk, med tips på formuleringar och ord som barn själva kan känna igen sig i.

Du är också författare och biblioterapeut. Hur påverkar det ditt sätt att möta barn i svåra situationer?
Jag tror att det gett mig en bekräftelse på att ord spelar roll. Vilka ord vi väljer spelar roll, men också den berättelse vi får till oss om livet. Just när det gäller självmord finns det många föreställningar som skapar en stigmatisering, som inte är hjälpsam för barnet. En förälder som tar sitt liv, väljer inte att ta sitt liv. Det är ofta en sista, desperat handling, en tanke-sjukdom där självmordet känns som det enda möjliga.

Att som barn få höra ”Hur kunde din förälder göra det mot dig?”, gör att barnet än mer hamnar i tankar om att inte vara värd att älskas, att föräldern gjort ett medvetet val. Men vi vet att barnet är ljuset i allt det mörka, som gjort att föräldern orkat kämpa så länge som de ofta gjort.

För de barn och familjer som inte vill prata, ska det finnas böcker att läsa. Böcker kan ge både förståelse, tröst och lindring och ge ord till det som kanske tidigare inte gått att formulera. Just böcker ger oss också ingången till berättandet och öppnar upp vår fantasi, som kan hjälpa oss att se och förstå saker som hänt, ur flera perspektiv. När vi äger vår egen berättelse, kan vi också äga vår väg framåt i livet.

Om projektet

Projektperiod: 3 år
Målgrupp: Skolpersonal, lågstadieelever och vårdnadshavare
Innehåll: Kunskapsunderlag om barns sorg och sorgen efter självmord, stöd för samtal, rutiner/processer, formuleringar och uttryck anpassade för barn i olika åldrar
Arbetssätt: Utvecklas i samverkan med forskare, skolor, yrkesverksamma – och inte minst barn och unga

Vill du veta mer om arbetet eller bidra med erfarenheter från din skola?
Kontakta Linda Wahlund, projektledare. E-post: linda.wahlund@ericastiftelsen.se