Ett år efter skolskjutningen i Örebro: Så påverkas barn och unga fortfarande

Ett år har gått sedan skolskjutningen i Örebro. De där minuterna fortsätter att kasta skuggor över de drabbade, deras anhöriga och många barn och unga som följde händelsen genom medierna. Enligt Anna Norlén, verksamhetschef och rektor på Ericastiftelsen, är vuxnas omtanke och nyfikenhet avgörande för att stötta barn som bär på sorg, oro eller rädsla.

När årsdagen närmar sig

Vad ser du ofta händer med barns och ungas känslor när en sådan här årsdag närmar sig?

”Det är för många en dag eller period av tid som är förknippad med obehag och anspänning. Många som varit med om svåra händelser eller förluster ägnar mycket kraft till att undvika att tänka på och minnas det svåra. När en årsdag då närmar sig blir det svårare. Påminnelserna tränger sig tydligare på. Det kan handla om en mängd saker, till exempel olika sinnesintryck som ljuset, årstiden, ljud och dofter. Men det kan också handla om egna känslor som erfars i kroppen på samma sätt som vid själva händelsen.

Vid en händelse, som skolskjutningen vid Risbergska, brukar ju också media rapportera igen vid årsdagen. Det blir svårt att undvika påminnelser. Samtidigt kan påminnelser också upplevas som ett stöd, många tänker på de direkt drabbade och vill uttrycka omsorg och medkänsla. Men även den som inte är direkt berörd kan uppleva det som obehagligt om media och omgivning är upptagna av en otäck händelse.”

Hur sorgen förändras över tid

Ni på Ericastiftelsen var med i media, bland annat SVT, för ett år sedan och berättade om vad barn och unga behöver för stöd efter en skjutning. Men hur ser sorg och oro ut över tid hos barn? Och finns det skillnader i hur yngre barn och tonåringar kan reagera när en våldshändelse aktualiseras igen?

”För de allra flesta förändras sorgen med tiden, men den försvinner inte. Många upplever att den i stället kommer som i vågor. Ibland stora och kraftfulla, ibland små som snabbare drar förbi.

Hos barn och unga ändras också sorgen i med att de utvecklas. Har man drabbats av något traumatiskt som mycket liten kan man behöva stöd på ett nytt sätt när man blir äldre. Det handlar ofta om att man med stigande ålder förstår mer och bättre kan ta in vidden av det som hände. Då är det inte ovanligt att känslorna kan bli starkare och svårare en period. Vissa kan få svårigheter att sova, slappna av och koncentrera sig.

För de äldre, ungdomarna, kan påminnelsen om svåra minnen och erfarenheter också visa sig som grubblerier. Eller tankar om skuld, meningslöshet och bristande tro på framtiden.”

Barn som inte var nära händelsen

Alla barn som påverkades och påverkas av skjutningen i Örebro var inte nära händelsen. Hur påverkas de barnen nu ett år senare?

”Många barn och unga har perioder av oro och ängslighet. Det kan till exempel handla om rädsla för att något hemskt ska hända ens familj eller vänner. En sådan otrygghet kan få näring när media fylls av rapportering av sådant som hänt tidigare.

Yngre barn kan däremot missförstå media och tro att händelsen sker nu. Att en hemsk sak skett i en skola berör många barn och unga. De lyssnar extra noga eftersom de själva har egna starka kopplingar till skolmiljön. Det får rapporteringen att kännas närmare en själv och mer skrämmande.”

När våld i samhället blir en del av vardagen

Det är ju inte bara skolskjutningen i Örebro som leder till tankar om våld i samhället just nu. Ericastiftelsen har ju just därför startat en särskild våldsmottagning. Vad är viktigt för oss vuxna att förstå om hur barn och unga tar in information om våld i samhället?

”Som jag sa innan, tycker jag det är viktigt att minnas att barn kan ha svårt att hänga med i vad som hänt förut och vad som händer nu. När bilder visas igen kan yngre barn tolka det som att något pågår. Det är inte ovanligt att otäcka bilder från hemska händelser sprids i sociala medier.

Jag skulle vilja råda till att prata med de äldre barnen så att de är beredda när de väl ser något. Ibland kan det också vara klokt att pausa från mediekonsumtionen. Vi behöver inte ta in allt hela tiden, särskilt inte barn och unga.”

Att våga vara viktig

Om du fick skicka med en sak till vuxna som just nu funderar på hur de ska stötta ett barn i sorg – vad skulle det vara?

”Att våga vara viktig! Med det menar jag att som vuxen våga ställa frågor på ett sätt som uttrycker omtanke och nyfikenhet, utan att utgå från att du vet något om hur barnet känner och tänker. Till exempel kan man som vuxen börja med att säga ”Jag tänker på det som du och din familj varit med om. Jag undrar hur du har det och vill gärna höra om det.”

Och kanske viktigast av allt, att när barnet berättar, lyssna och bekräfta att du hört vad som sägs. Jag brukar också säga att det är viktigt att våga fråga igen. Barn och unga som till en början är tystlåtna kan gå och grunna och behöva få en chans till att kunna berätta. Att våga fråga och att visa omsorg – och fråga igen – är kanske det viktigaste vi kan ge barn som bär på svåra minnen.”

Behöver du stöd?

Har du själv varit utsatt för eller bevittnat våld? Eller har du varit våldsam mot andra. Kontakta Ericastiftelsens Våldsmottagning för råd och stöd. Vi riktar oss till barn, unga och föräldrar som är bosatta i polisens särskilt utsatta områden.