Skjutningen i en skola i Örebro – så pratar du med barn och unga
Ännu vet vi bara lite om vad som har hänt, men många berörs ändå starkt, blir oroliga, ledsna och upprörda. Barn och unga som nås av skrämmande rapportering behöver stöd av vuxna i sin närhet. Tunga känslor är lättare att bära om vi delar dem och det är inte farligt att fråga eller prata om svårigheter. Det är att vara ensam med svåra känslor och tankar som kan vara riskfyllt. Och det är vuxna, som behöver ta initiativ till samtalen. Här är några konkreta råd från oss på Ericastiftelsen:
- Börja med att ta reda på vad barnet eller den unge hört och sett. Missförstånd, och oklarheter kan behöva redas ut. Tänk på att granska information källkritiskt.
- Fråga barnet vad hen tänker och känner om det som har hänt. Lyssna noga om barnet vill berätta och ställ följdfrågor, exempelvis ” hur tänker du, berätta mer, vad kände du sedan?”
- Många barn blir rädda för att något liknande ska hända på den egna eller syskons skola. Bekräfta att det är vanligt att tänka så. Vi kan inte lova att det inte kommer att hända – men vi kan lova att alla vuxna kommer att göra allt för att skolor ska fortsätta att vara trygga platser.
- Det är okej att själv reagera, bli ledsen eller arg. Men det är bra att sätta ord sina egna känslor så att barnet inte missförstår dig. Till exempel säga: “Jag blir ledsen av att tänka på att det hemska som har hänt i den där skolan.”
- Det är också okej att inte ha svar på allt, som varför folk skadar barn eller varandra på olika sätt. Ett tips är att svara: “Det är en bra fråga. Det undrar jag med. Jag tycket det är svårt att förstå.”
- Barn i förskoleåldern bör skyddas från information och detaljer som de inte direkt berörs av. Men tänk på att små barn lätt kan snappa upp information från till exempel syskon. Det kan därför vara bra att fråga om de hört något om händelser på en skola idag.
För den som är direkt berörd av en svår händelse är det viktigt att inte bli lämnad ensam. Lyssna noga på barnet eller den unge. Svara kort på just det som barnet eller den unga frågar eller kommenterar. Ge anpassad information efter ålder och prata enkelt och konkret med korta meningar. Sänk kraven på barnet och hur saker ska vara och fungera ett tag. Bibehåll rutiner, exempelvis i samband med sänggående, måltider och aktiviteter. Det bekanta lugnar! Underlätta sysselsättning, gemenskap, lek och rörelse. Det är återhämtande och ger en paus från det svåra som skett.