Child-Parent Psychotherapy
Evidensbaserad behandlingsmetod för traumatiserade barn i åldern 0-6 år.
Läs mer
Ny svensk studie visar att Child-Parent Psychotherapy (CPP) ger varaktiga förbättringar för traumatiserade små barn. Detta påvisas i Anna Norléns tredje delstudie inom ramen för hennes avhandling.
En ny svensk studie visar att den traumafokuserade behandlingsmetoden Child- Parent Psychotherapy, (CPP) kan ge långvariga förbättringar hos små barn som har utsatts för trauma. Sex månader efter avslutad behandling kvarstod minskade posttraumatiska symtom hos både barn och omsorgspersoner som fått behandlingen tillsammans.
Även tecken på så kallat desorganiserad omvårdnad minskade och höll i sig över tid. Studien är den första som genomförts i ordinarie klinisk kontext utanför USA.
Studien omfattade trettiosju barn mellan två och sex år samt deras omsorgspersoner inklusive familjehemsföräldrar. De flesta barnen hade upplevt flera typer av potentiellt traumatiserande händelser, ofta våld i nära relation. Många omsorgspersoner bar också på egna erfarenheter av trauman.
Resultaten visar en signifikant minskning av andelen barn med traumasymtom motsvarande möjlig PTSD-diagnos från behandlingens start till uppföljningen sex månader senare.
Barn under sex år är särskilt känsliga för svåra påfrestningar och traumatiska händelser. Deras starka beroende av omsorgspersoner för skydd, trygghet och reglering av stress, tillsammans med en omogen hjärna och centralt nervsystem samt en begränsad förmåga att förstå komplexa händelser bidrar till särskild sårbarhet.
Trauma påverkar inte bara barnet utan även relationen till omsorgspersoner. Långvarig stress hos vuxna kan försämra lyhördhet och förmåga att ge barn trygghet och stöd.
Därför är det viktigt att rikta behandlingsinsatser till både barn och omsorgspersoner samt deras samspel.
CPP är en evidensbaserad behandlingsmetod utvecklad i USA som riktar sig till barn under sex år som har upplevt trauma eller massiv stress. Behandlingen sker tillsammans med omsorgspersonen och fokuserar på att stärka anknytningen, känsloreglering och skapa en gemensam förståelse av barnets smärtsamma erfarenheter under trygga former.
Behandlingen ges till barn och omsorgsperson tillsammans, med stöd av lek i olika skepnader och psykopedagogiska insatser. Omsorgspersonen får hjälp att utveckla förmågan att lugna, trösta och förstå barnets behov och uttryck. Att skapa en gemensamtraumaberättelse är centralt i terapin och det hjälper barnet och omsorgspersonen att kommunicera och bearbeta svåra upplevelser i en trygg relationell ram.
Behandlingen utgår från en manual och dess längd anpassas till aktuella behov, en vanlig omfattning är ca 20-25 tillfällen.
Studien genomfördes inom nio olika behandlingsverksamheter i Sverige. Eftersom studien baseras på behandling som gavs inom ordinarie verksamheter speglar resultaten förutsättningar i svensk vård och socialt arbete.
Resultaten stödjer att metoden är möjlig att tillämpa i svensk behandlingskontext och är effektiv även utanför USA där CPP utvecklades.
I studien undersöktes om faktorer som typ av traumahändelse, grad av symtomnivå innan behandlingen eller antal terapisessioner hade betydelse för behandlingsresultatet. Inga klara samband hittades, med ett undantag. Hos barn med svårast traumasymtom vid start sågs en något långsammare förbättring gällande omsorgspersonernas traumasymtom.
Barnets mående och vuxnas återhämtning hänger alltså nära samman vilket bekräftar en grundprincip i CPP: att stöd till omsorgspersonen är avgörande för barns utveckling och återhämtning.
Studiens resultat visar att CPP kan ge varaktig hjälp till en grupp små barn som ofta saknar tillgång till traumabehandling. För yrkesverksamma pekar resultaten på flera slutsatser:
Studien stärker kunskapsläget om CPP och kan bidra till spridning av metoden så att fler traumatiserade barn får tillgång till behandling i Sverige.
Artikeln ingår i Anna Norléns doktorsavhandling i psykologi ”Trauma Treatment for Young Children – Outcome and Experiences of Child–Parent Psychotherapy in Sweden”. Avhandlingen består av tre delstudier som undersöker hur behandlingsmetoden Child –Parent Psychotherapy fungerar för traumatiserade barn under sex år och deras omsorgspersoner i en svensk klinisk kontext. Den aktuella artikeln är delstudie III och presenterar de långsiktiga resultaten av CPP, vid uppföljning sex månader efter avslutad behandling.
Norlén, A., Bäccman, C., Lindqvist, K. et al. Long-Term Effects and Predictors of Outcome of Child-Parent Psychotherapy for Traumatized Young Children and their Caregivers: A 6-Month Follow-Up of a Swedish Clinical Sample. Journ Child Adol Trauma (2025). https://doi.org/10.1007/s40653-025-00779-x
Avhandlingen belyser både effekter och erfarenheter av CPP hos barn samt omsorgspersoner i Sverige. Den visar att CPP är möjlig att använda i ordinarie behandlingsverksamheter och att metoden ger minskade posttraumatiska symtom och förbättrad generell psykisk hälsa hos både barn och omsorgspersoner. Omsorgspersoner som tagit del av behandlingen beskriver att de genom CPP får ökad förståelse för barnets reaktioner och bättre förmåga att möta och reglera barnets känslor. Relationen mellan barn och omsorgsperson stärks, och tecken på desorganiserad omvårdnad minskar. Studierna visar att resultaten är stabila över tid.
Avhandlingen pekar på vikten av att både barnets och omsorgspersonens symtom tas på allvar och behandlas tillsammans efter trauma, eftersom deras återhämtning är nära sammanflätad. Sammantaget visar avhandlingen att CPP är en hållbar och lovande metod för att stödja små barn som utsatts för trauma tillsammans med deras omsorgspersoner. För barn som deltog med sina familjehemsföräldrar iakttogs lika goda effekter som hos de som fick behandling tillsammans med biologiska föräldrar. Vidare spridning och utvärdering av CPP i Sverige är angeläget och resultatet stödjer detta.
Norlén, A. (2025). Trauma Treatment for Young Children : Outcome and Experiences of Child–Parent Psychotherapy in Sweden (PhD dissertation, Karlstads universitet). https://doi.org/10.59217/lyow5130
Resultaten visar att traumatiserade barn i åldern 0–6 år kan få effektiv och hållbar hjälp när behandling inkluderar omsorgspersoner och ges på små barns villkor. CPP går att genomföra i svenska behandlingsverksamheter och är relevant för till exempel BUP och socialtjänsten. Kunskaper från CPP, exempelvis om hur traumatiserade små barns behov kan förstås och mötas, och betydelsen av omsorgsrelationer kan vara användbara också i förskolans vardag.
Till skillnad från andra traumafokuserade metoder som främst tar sikte på barns individuella symtom och beteende bygger CPP på omsorgsrelationer, kommunikation och känslomässigt regleringsstöd. Metoden använder bland annat lek, gemensam traumaberättelse och stöd i samspelet mellan barn och omsorgsperson. CPP är den enda traumafokuserade behandlingsmetod som är särskilt utvecklad och anpassad för barns utvecklingsnivå och behov under de första sex åren.
CPP bygger på gemensamma terapisessioner där barnet och omsorgspersonen tillsammans får stöd och bearbetar svåra erfarenheter. Detta skapar ökad trygghet, förbättrad känsloreglering och kommunikation och främjar en tryggare anknytningsrelation, vilket är centralt för små barns utveckling och återhämtning.
Omsorgspersonerna som deltog i studien rapporterade minskade egna traumasymtom och beskrev en stärkt förmåga att förstå och bemöta barnets känslor och uttryck.
Barnens tecken på posttraumatiska symtom minskade av behandlingen och förbättringarna var stabila vid uppföljningen sex månader senare. Andelen barn som låg på en nivå motsvarande möjlig PTSD–diagnos minskade tydligt.
Studierna visar att CPP fungerar för barn mellan två och sex år som har varit med om olika former av trauma, ofta interpersonella händelser som våld i nära relation men också medicinska trauman, förluster och komplexa olyckshändelser. Metoden gav förbättringar oavsett barnets kön, traumaerfarenheter eller symtomnivå vid behandlingsstart.
Child–Parent Psychotherapy, CPP, är en evidensbaserad behandlingsmetod för små barn i åldern 0–6 år som har utsatts för trauma, till exempel våld, övergrepp, föräldraförlust eller andra svåra händelser. Metoden används när barn visar tecken på posttraumatisk stress eller andra svårigheter, ofta i relationen till sina omsorgspersoner.