Dubbelklicka på bilden för att förstora.

Stiftelse i förändring

Viljan att förstå barns psykiska ohälsa under 30-talets Sverige skulle leda till att samhällets syn på barn utvecklades radikalt. Ericastiftelsens grundare Hanna Bratt gick i fronten för förändringen.

Som lärare hade Hanna Bratt länge ställt sig frågan ”Varför beter sig och reagerar ett barn på ett visst sätt?”. Det handlade om både utagerande barn vars problem visade sig i bråkighet och inåtvända barn som tvärtom var tillbakadragna, nedstämda och självdestruktiva.

När Hanna gick i pension samlade hon, tillsammans med läkaren och psykiatern Gunnar Nycander, läkare, pedagoger och socialarbetare och grundade 1934 Ericastiftelsen – ett institut som förenade psykiatri, psykologi och pedagogik.

”Det står från begynnelsen på Ericastiftelsens önskelista en längtan efter att få vara en hamn, dit den kämpande människan, mången gång ’ensam i bräcklig farkost’, skall kunna få glida in för att hämta krafter, få bättre grepp om farkostens roder och klarare blick över livets farvatten.” /Hanna Bratt, grundare av Ericastiftelsen

– Redan från början var tanken att hålla samman tre perspektiv på människan och uppkomsten av psykiska symtom: det sociala, det psykologiska och det biologiska. Det är i dessa skärningspunkter som Ericastiftelsen än idag står med sina tre verksamhetsben: kliniken, utbildningen och forskningen, säger Agneta Thorén, forskningsledare på Ericastiftelsen.

Hanna Bratt och Gunnar Nycander förstod att ett bredare perspektiv behövdes för att lyckas med det de strävade mot. Utöver psykologisk behandling skulle utbildning rusta fler pedagoger och terapeuter med rätt redskap. Dessutom ville de ha stöd för de nya teoretiska tankegångarna med hjälp av systematiska och empiriska undersökningar.

1937 startades de första utbildningsseminarierna och fem år senare formulerades en första beskrivning av det tredje benet, forskningen.

– Numera är naturalistisk forskning, eller kliniknära forskning, Ericastiftelsens särmärke. Det betyder att vi undersöker hur problemen förändras efter behandling hos patienter, som har sökt vård för sina besvär, säger Agneta Thorén.

Även om viljan att kartlägga och undersöka resultatet av behandling tidigt formulerades av Ericastiftelsen var det först när Siv Boalt Boëthius klev in som rektor som begreppet ”kliniknära forskning” började användas. Det var 1988.

Siv Boalt Boëthius var stiftelsens rektor under 14 år och hade en stor påverkan på hur stiftelsens forskning utvecklades. Hennes strävan att kombinera den kliniska behandlingen och forskningen lade grunden för vad Ericastiftelsen är idag. Sedan 2000-talet har forskningen fått en allt tydligare akademisk koppling.

– Det fanns ett par avhandlingar sedan tidigare men Siv såg till att vi samlades och började inventera. Vi frågade oss ”vad vet vi och vad kan vi?”. Utifrån det utvecklades olika projekt som ledde till den kliniknära forskningen. Där var Ericastiftelsen i framkant om du frågar mig, berättar Gunnar Carlberg, som 2002 efterträdde Siv Boalt Boëthius i rollen som rektor och verksamhetschef.

Idag är det i möjligheten till kliniknära studier som Ericastiftelsen har sin styrka. Att bedriva studier i samband med behandling gör att resultaten speglar verkligheten – och blir både trovärdiga, robusta och möjliga att använda i den vanliga kliniska vardagen. En utmaning är att undersökningsgrupperna ofta är små, men trots det ingår Ericastiftelsen idag i internationella forskarnätverk där deras rön snabbt når långt utanför huset på Odengatan i Stockholm.

– De stora universiteten har en bättre möjlighet att genomföra större experimentella studier och få ekonomisk finansiering för sin forskning. Men när det gäller att få kliniskt relevanta undersökningsgrupper stöter de ofta på problem. De behöver ofta annonsera efter undersökningsdeltagare och det är inte säkert att de personer som svarar någonsin skulle söka vård vid en vårdmottagning för sina besvär. Det gör att den ”vanliga” patienten ofta exkluderas, förklarar Agneta Thorén.

Att förstå och förändra ligger helt klart i stiftelsens arv och är fortfarande en stor och viktig del av arbetet. Kanske är det därför som stiftelsen under sina 90 år kontinuerligt utvecklats och rört sig med samhällets förändringar. Gunnar Carlberg beskriver dagens Ericastiftelsen som en viktig motvikt till hur barnpsykiatri har utvecklats.

– Där handlar det mycket om att diagnostisera och till viss del även medicinera. Det är få som satsar på längre psykologiska behandlingar som dessutom utvärderar behandlingen, säger han.

En viktig del av behandlingen hos Ericastiftelsen är, och har alltid varit, att ett barn behöver olika sätt att berätta om sin historia och hur de mår. Därför har leken alltid funnits med som ett sätt att prata och kommunicera, både om vad som händer runt barnet och hur det känns inuti.

– En av de viktigaste sakerna Ericastiftelsen har bidragit med är just lekens betydelse för att barn ska kunna förmedla sig. Barn har inte alltid ord för vad de känner eller hur de mår, de behöver andra sätt och Ericastiftelsen har genom åren visat att det fungerar, säger Björn Tingberg, som idag är stiftelsens studierektor.

Redan från starten användes den så kallade sandlådemetoden, efter inspiration från Margaret Lowenfelds Institute i England. Man lät standardisera lekmaterialet och undersökte hur barn med olika problematik använde sig av det. Strävan var att utveckla en barnanpassad metod för bedömning av barns psykologiska problematik och utveckling.

– Idag har lekmaterialet spelat ut sin roll som bedömningsmetod. Men barns användning av leksaker och sand för gestaltning, bearbetning och kommunikation är fortfarande en användbar och uppskattad del av det terapeutiska arbetssättet, eftersom det är väl i samklang med barns sätt att uttrycka sig, säger Agneta Thorén.

Ett av de barn som fick hjälp av Ericastiftelsen redan på 1930-talet var Sverker Henning. Han växte upp i ett våldsamt hem. Idag är han 92 år gammal men minns fortfarande delar av behandlingen.

– De var väldigt omtänksamma på Ericastiftelsen, goda människor som man kunde ty sig till. Det var en omhändertagande miljö med ett varmt intresse för de små personerna som var där, säger han.

Sverker Henning minns Gunnar Nycander som en lång man med glasögon, och Hanna Bratt som en ganska kort, satt kvinna som var mjuk och behaglig och gjorde ett fantastiskt socialt arbete. Men av alla minnen från den tiden är det just leken som är det starkaste.

– Det var en plats där det fanns många leksaker och där jag under några timmar fick leka med andra barn.

Idag erbjuder Ericastiftelsen utöver behandling och akademiskt kopplad forskning även flera olika typer av utbildningar. Det som började som utbildningsseminarier har utvecklats under åren och redan 1993 fick de examensrätt när staten erkände att Ericastiftelsen kunde bedriva utbildning för de som skulle bli legitimerade psykoterapeuter.

– Jag ser att stiftelsen och utbildningarna fortfarande bidrar med mycket kunskap och till barns och ungdomars psykologiska utveckling. Den psykodynamiska inriktningen på just barn och unga gör utbildningen och hela stiftelsen unik. Här finns en spetskompetens inom barns och ungas psykiska ohälsa, vilket är mer aktuellt än någonsin idag, säger Nadjia Lanouar, teamledare för den kliniska verksamheten på Ericastiftelsen.

Ericastiftelsens står bakom många händelser som har haft en betydande roll för barns och ungas välmående i samhället. Och även om historien ger tyngd och trovärdighet är det framtiden och vårt nutida samhälles behov som hela tiden utvecklar Ericastiftelsen till att fortsätta vara en viktig och relevant aktör för barn och unga i Sverige.

Anna Norlén, verksamhetschef och rektor på Ericastiftelsen idag:

– Jag är glad över att vi på Ericastiftelsen kan bidra på en bred front, inte bara när det gäller högskoleutbildning och behandling av barn och unga utan även genom att ge rådgivning till föräldrar och andra viktiga vuxna. När vi samarbetar med skolor, förskolor, socialtjänst och andra verksamheter når vi ut med värdefull kunskap som ger fler användbara verktyg för att förstå och möta barn och unga. Det finns ett stort behov av kunskaper på de områden där Ericastiftelsen verkar och vi vill bidra där vi bäst behövs.

Längre tidslinje

1933 åker Hanna Bratt till London och besöker Margaret Lowenfelds Institute of Child Psychology och får inspiration till att starta Ericastiftelsen. Framförallt imponeras hos av gestaltandet av barnets inre liv med sandlådematerial.

1933, på våren – Hanna Bratt startar en egen liten försöksverksamhet från hemmet. ”Min föste lille patient, en 6-årig, i hög grad motoriskt orolig liten pys, gavs mig av doktor Poul Bjerre.”

5 juni 1934, ”en liten skara läkare, pedagoger och socialarbetare” samlas tillsammans med Hanna Bratt på Eden hotell i Stockholm. Beslut om att grunda Ericastiftelsen tas. Namnet Ericastiftelsen kommer från det latinska namnet på Klockljung, Erica Tetralix, en blomma som växer på karg mark, en symbol för barnet samt ”Benämningen med sin fullt neutrala klang leder sitt ursprung från växtsläktet Erica, som omfattar åtskilliga arter, av vilka likvisst bara en tillhör den svenska floran. Stiftelsen var nämligen och är alltjämt ensam i sitt slag inom vårt land.”

1934 (24 september) – Ericastiftelsen grundades av Hanna Bratt, pensionerad religionslärarinna och rektor. Verksamheten bedrevs från en fyrarummare på Eriksbergsgatan 10 i Stockholm.

1935 – Gunnar Nycander, läkare och forskare, blev stiftelsens ansvariga läkare.

1936 – Man startade en rådgivningsbyrå för föräldrafrågor

1937 – Ericastiftelsens läkepedagogiska seminarium startade, den första utbildningsverksamheten i stiftelsen.

1938 – H.K.H Kronprinsessan Louise blev hedersledamot i Ericastiftelsens styrelse.

1938 – Stiftelsen flyttade till större lokaler på Humlegårdsgatan 15, men blev snart uppsagda då grannar ansåg att barnens lek störde. Tillfälliga lokaler hyrdes på Artillerigatan 53.

1939-1945 – Kriget påverkade Ericastiftelsen kraftigt då ekonomiska bidrag skars ned samtidigt som barns och ungas psykiska ohälsa ökade, vilket ledde till ökat behov av terapi.

1941 – Ericastiftelsen tilldelades statligt stöd för det läkepedagogiska seminariet, som tidigare varit i ekonomisk kris.

1941 – Stiftelsen anordnade en utställning på Nordiska Muséet vid namn ”Barnet i konsten”. Intäkterna från denna förbättrade ekonomin tillfälligt.

1941 – Hanna Bratt lämnade alla sina befattningar i Ericastiftelsen. Gunnar Nycander tog över som föreståndare.

1942 – Man anordnade studiecirklar för att väcka intresse för psykisk barnavård.

1942 – Gudrun ”Gullet” Seitz, anställdes, Ericastiftelsens första akademiskt utbildade psykolog och psykoterapeut, vilket var unikt då varken psykologyrket eller barnpsykoterapeutens ännu fanns i Sverige. Hon introducerade sandlådan som terapeutiskt hjälpmedel.

1944 – Straffbeläggningen för homosexuella handlingar upphör. Gunnar Nycander argumenterade med kraft för detta och bidrog därmed till att skapa en opinion som 1944 resulterade i att straffbeläggningen upphörde. Han vara också en stark förespråkare för sexualundervisning i skolan.

1945 – Gösta Harding anställdes som läkare. Han utvecklade tillsammans med Allis Danielson ”Ericametoden”, en diagnostisk observationsteknik för leken i sandlådan.

1945 – Ericastiftelsens första bok publicerades ”Psykologien upptäcker människan”.

1946-1947 – Med hjälp av donationer köpte Ericastiftelsen en villa i Smedslätten och sedermera Alva och Gunnar Myrdals villa i Äppelviken. En filial öppnas på Östermalmsgatan. Verksamheten blev mycket splittrad och behovet av ett hus som kunde inrymma hela verksamheten blev stort.

1947 – Ericastiftelsens ”Högre seminarium” utformas och blir grund för det som idag är Ericastiftelsens Psykoterapeutprogram.

1948 – Första studenten diplomerades från Ericastiftelsens Högre årskurs (Klas Güettler), förgrunden till vad som idag är Ericastiftelsens psykoterapeutprogram.

1949 – Arvsfonden och en anonym donator beviljade Ericastiftelsen medel att köpa in huset på Odengatan 9, den 11 juli, där hela verksamheten flyttade in.

1949 – Gunnar Nycander avslutade sin anställning för att forska på det insamlade kliniska materialet. Gösta Harding tar över som föreståndare.

1950 – Gunnar Nycander disputerade på avhandlingen ”Personlighetsutveckling på avvägar”, som baserades på insamlat material från Ericastiftelsens kliniska verksamhet. Det var en av de allra första avhandlingar i världen om barnpsykiatriska patienter. Nycander är en stark motståndare till kroppsaga, vilket framkommer i avhandlingen och bidrog genom sin hållning till att denna förbjöds.

1950 – Den numer världskände anknytningsforskaren John Bowlby besökte Ericastiftelsen, både formellt och informellt. ”Han skrev till Noel Hunnybun, en medarbetare vid Tavistock och assistent i WHO-uppdraget, hur imponerad han var av Erica och hur forskningen som pågick där var kliniskt mycket relevant.”

1954 – Ericastiftelsen beviljades stöd från Stockholms stad för rådgivningsbyrån samt behandlingsavdelningen och avtal om undervisning och forskning med staten.

1959 – den 21 juni 1959 avled Ericastiftelsens stiftarinna rektor Hanna Bratt i sitt åttiofemte levnadsår.

1965 – Gunnar Nycander och Gudrun Seitz avled. Även H. M. Drottningen, Ericastiftelsens beskyddarinna, avled.

1972 – Stödet för behandlingsavdelningen/rådgivningsbyrån med staden togs över av landstinget och Ericastiftelsen får större upptagningsområde.

1974 – Lokalerna på Odengatan 8 hyrdes för gruppverksamhet.

1975 – Landstinget beviljade stöd för viss försöksverksamhet för gruppverksamhet med förskolebarn med psykotiska och psykosliknande störningar. Detta var kärnan till den förskola som ledde fram till verksamheten som kom att kallas ”Trasten”.

1976 – Ericastiftelsen fick i uppdrag av Universitetskanslersämbetet att starta Handledar – och lärarutbildningen.

1976 – Arvsfonden beviljade bidrag för forskningsprojektet ”Diagnostik, prognos och behandling av psykotiska barn”.

1976 – Gösta Harding avled.

1978 – Forskningsprojektet ”Ett spädbarns relationsutveckling i sin familj” startade.

1979 – Forskningsprojektet ”Sexåriga barns föreställningar om alkohol, alkoholbruk och alkoholberusat beteende” startade tillsammans med Stockholms Universitet.

1980 – Kursen i Barn- och ungdomsdiagnostik (Ericametoden) lades ned. Under vårterminen 1983 påbörjades en ny form av vidareutbildning för barnpsykoterapeuter verksamma inom Stockholms läns landstings PBU. Två terapeuter får tillfälle att under handledning genomföra psykoterapier med två barn med grava kontaktstörningar, inskrivna i vår förskola. Handledning och viss teoretisk undervisning erbjuds av Ericastiftelsen. Arbetet genomförs inom ramen för terapeuternas ordinarie tjänstgöring vid PBU.

1984 – Rektor Kurt Gordan säger i sitt 50-årstal att ”Fröken Erica var från början en hängiven pedagog och folkbildare. Med tiden blev hon ganska tung, en allvarlig universitetslärare som mest talar på latin – en utveckling som har beklagats av stora grupper som blivit utestängda.”

1990-talet – Ericastiftelsen ger ut flertalet rapporter som inkluderar artiklar om forskningsresultat i aktuella projekt.

1991 – Ericastiftelsen börjar erbjuda seminarium till yrkesverksamma i utvecklingspsykologi

1991 – Flertalet forskningsprojekt introduceras, ett par med idéhistorisk karaktär om Ericastiftelsens inverkan på barnterapin i Sverige samt om Gunnar Nycanders livsgärning som pionjär inom nämnda område.

1993 – Ericastiftelsen som fackhögskola åtog sig att ansvara för ett visst antal årsstudieplatser. Ericastiftelsen får då examensrätt. Det innebär bl. a. att kraven på våra utbildningar blir jämförbara med andra universitetsutbildningar, att vissa utbildningar leder fram till en yrkesexamen, att de beskrivs i form av antal poäng per kurs samt att de i förekommande fall berättigar till studiemedel.

1997 – Ann Mari Orrenius ger ut boken ”Föräldrakärlek, livsviktig men förrädisk”.

2000-2011. Elisabeth Cleve (1946-2013) var leg. psykolog och leg. psykoterapeut och gav under denna period ut ett antal böcker som beskrev olika former av terapier. Unikt var att läsaren för första gången fick följa med in i terapirummet och läsa om hur en terapi, baserat på verkliga fall, kan gå till. Kolleger talar om vikten av att Elisabeth öppnade dörren till psykoterapeutens rum.

2001 – EPOS-projektet (Erica Process and Outcome Study) som rör målrelaterad, tidsbegränsad barnpsykoterapi med parallell föräldrakontakt startar.

2002-2004 Ericastiftelsen öppnar mottagning för unga 16-24 år, då BUPs åldersgränser ändrats till att endast sträcka sig upp till 18 år.

2002 – efter flera år av neddragningar i avtalen, slutar man betona långsiktiga kontakter i årsredovisningarnas kapitel om klinisk verksamhet. Kortare insatser i form av krisstöd och konsultationer nämns som möjliginsats.

2003- Målprojektet startar: tidsbegränsade barnpsykoterapier med parallell föräldrakontakt studeras både vad gäller utfall och process. Speciellt fokus på betydelsen av målformuleringar och barnens upplevelser av att gå i terapi.

2004 – Det grundläggande psykoterapeutprogrammet startade (GPU)

2008- Ericastiftelsen anordnar en workshop tillsammans med European Federation for Psychoanalytic Psychotherapy (EFPP) för att stimulera kontakt mellan aktiva forskare och kliniker, på temat: utfallsforskning, processforskning, kliniskt baserad forskning och implementering.

2010 – Boken Ränderna som delvis ”utspelar sig på” Ericastiftelsen blev Augustnominerad.

2012 – En arbetsgrupp startas för att utveckla metoden MBT-C och ett forskningssamarbete etableras med Anna Freud Centre i London samt forskare från Canada, Grekland, Nederländerna och USA.

2015 – Ericastiftelsen påbörjar ett metodutvecklingsprojekt om behandlingsformen DIT, Dynamic Interpersonal Therapy, metoden är tidsbegränsad och lämpar sig för ungdomar och unga vuxna i åldrarna 16 – 24 år.

2016 – Ericastiftelsen påbörjar ett nytt forskningsprojekt om Child-Parent Psychotherpy, en behandlingsmetod mot trauma hos barn 0–6 år samt börjar utbilda kliniker i metoden. Ericastiftelsen är än idag ensamma om att utbilda i metoden i Sverige.

2017 – Boken ”Mentalization-Based Treatment for Children. A Time-limited Approach” ges ut av forskare från Anna Freud Centre i London och Ericastiftelsen. Metoden MBT-C är ny i Sverige och den kliniska forskningen genomförs i Ericastiftelsens klinik. Idag är MBT-C en vedertagen metod inom barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige. Denna bok har nu översatts till spanska, italienska, japanska och nu senast taiwanesiska,

2017 – Ericastiftelsen börjar arbeta fram en ny metod för samtalsgrupp riktat mot unga transpersoner, ”Embla”-grupper som sedermera utvecklades till ”Delta”- grupper.

2018 – Region Stockholm sade upp samtliga avtal med idéburna organisationer till följd av LOU. Den kliniska verksamheten upphör, med undantag av utbildningsmottagning, privatbetalande och gåvofinansierad behandling.

2018 – Trasten lades ned, i samband med att vårdavtalet med Region Stockholm sades upp.

2019 – Avtal om idéburet offentligt partnerskap inleddes med region Stockholm för att utveckla nya modeller och arbetssätt som kan användas av flera instanser och på så sätt hjälpa fler.

2019 – Boken ”Barn, unga och Trauma. Att uppmärksamma, förstå och hjälpa” publiceras och blir en viktig del av kurslitteraturen för personer som studerar ämnen på temat. Författare är Kjerstin Almqvist, professor i psykologi, Anna Norlén, verksamhetschef och rektor för Ericastiftelsen samt Björn Tingberg, studierektor Ericastiftelsen.

2020 – Ericastiftelsen blir underleverantörer åt fyra husläkarmottagningar inom ramen för Första linjens psykiatri.

2021 – Ericastiftelsen blir beviljade medlemskap i Giva Sverige och återupptar insamlingsarbetet som legat vilande sedan avtalet med Stockholms stad inleddes 1954.

2021 – 1 juli börjar det lagen om barnfridsbrottet gälla. Lagen innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar, som vålds- och sexualbrott, i nära relation. Ericastiftelsen, tillsammans med Film & Tell och 16 andra organisationer har skapat kampanjen ”Se barnen” som leder fram till att lagen införlivas.

2021 – Ericastiftelsens får bidrag från Folkhälsomyndigheten för att kunna bedriva krisstöd efter självmord riktat till yrkesverksamma i pedagogiska verksamheter.

2023 – Ericastiftelsen får bidrag från Folkhälsomyndigheten för ett treårigt pilotprojekt för att ge krisstöd till barn och unga efter ett självmord i deras närhet. Projektet är ett samarbete med Polismyndigheten i Stockholm samt NASP, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention.

2024 – Ericastiftelsens beviljas 90-konto av Svensk insamlingskontroll.

2024 – Medarbetare hos Ericastiftelsen ställer sig bakom och skriver under flertalet debattartiklar om att begreppet Föräldraalienation är pseudovetenskap, vilket påverkar domar i svenska domstolar.

2024 – Ericastiftelsen ställer sig bakom debattartikel för Nya könstillhörighetslagen.