Nödvändiga lärdomar efter Örebrodådet
Den här veckan, efter Örebro, tänker jag både på den läkande medmänskligheten och att vi…
Läs merNär barnets egen röst äntligen hörs – ”Fallet Adam” i SVT
När SVT:s Uppdrag granskning den 24 september följer upp ”Fallet Adam” får vi för första gången höra Adams egen berättelse. Programmet lyfter fram hur ett barn, på felaktiga grunder, under många år berövats sin vardag, sin pappa och sin röst. Ericastiftelsens verksamhetschef och rektor, Anna Norlén, medverkar i programmet för att belysa samspelet mellan ADHD, svåra påfrestningar och trauma – och vikten av gedigna utredningar som ser hela barnet. Här följer Annas kommenterande text på temat.
I Uppdrag Granskning, som sänds på SVT 24 september samt på SVT Play, följs ”Fallet Adam” upp. Vi får möjlighet att höra hans egna ord om de många år som han på felaktiga grunder, har det visat sig, hindrats från att ha kontakt med sin pappa, delta i skola och socialt liv med andra barn och fått olika former av behandling för sexuella beteendeproblem samt ADHD.
Att Adams perspektiv nu får ta plats, efter åratal av erfarenheter av att inte förstå, kunna påverka sin situation eller känna sig lyssnad till, är både viktigt och skakade. Förhoppningsvis blir det en del i upprättelse för honom och hans närstående.
Jag deltar i programmet med expertkunskap kring utredningar av ADHD i situationer när det finns uppgifter om svåra påfrestningar och potentiella trauma i barnets bakgrund. Det är bra att programmet tar upp den frågan. Kunskapsläget är robust vad gäller den genetiska grunden till utveckling av ADHD.
Det finns en stark grad av ärftlighet kopplat till svårigheter med uppmärksamhet, hyperaktivitet, impulsivitet och organiseringsförmåga. Samtidigt finns det kunskap som visar att samma typ av problematik kan uppstå hos barn till följd av svåra påfrestningar och potentiellt traumatiserande erfarenheter. Det kan handla om exempelvis våld och övergrepp samt andra svåra påfrestningar under längre perioder tidigt i barns liv. Barn med ADHD löper dessutom högre risk att utsättas för barnmisshandel i olika former. Inte sällan möter vi som arbetar i barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänst en kombination av genetik och påfrestningar.
Mycket arbete återstår för att bättre klargöra sambanden kring hur ADHD utvecklas men för många barn, unga och deras närstående är problematiken, oavsett grunderna, tung och skapar stora problem. För att erbjuda rätt hjälp, stöd och behandling är det viktigt att förstå grunderna till de svårigheter som barnet har.
Det finns inget blodprov eller röntgenbild av hjärnan som kan ge svar. En gedigen utredning med underlag från barnet självt, föräldrar och pedagoger samt psykologiska test och läkarundersökning bör ligga till grund för den kliniska bedömningen av om barnets svårigheter motsvarar kriterierna för ADHD. Risken vid snabba bedömningar är att viktig information missas och man hamnar snett i såväl diagnos som insats. I värsta fall kan vi missa barn som behöver skydd.
Uppgifter om våld och utsatthet kommer inte alltid fram snabbt, men möjligheten ökar när man lärt känna barnet och de närstående, som alltid när förtroende har byggts upp. Lyhörd omsorg med anpassningar i vardagen minskar ADHD symtom hos barn. För dem där det finns en historia av utsatthet är det – tillsammans med traumafokuserade åtgärder och ibland behandling – den mest avgörande hjälpen.
