Vad handlar lättnaden i terapirummen om?
Anna tycker och tänker
Idag när vi lanserar Våldsmottagningen, tänker jag på alla de berättelser som vuxit fram i terapirummet hos de barn och unga jag mött.
Visst har berättelserna kantats av tårar, oro, ilska och smärta både i kropp och själ. Men ändå är det skratten och suckarna som tydligast träder fram i mitt minne. Skratt och suckar av lättnad när tyngden av skräck och oro börjar lämna en liten kropp.
Lättnaden – vad handlar den om?
Jag tror att det i den finns en känsla av att ens historia, erfarenheter och situation äntligen blir synlig. Att någon lyssnar, tar emot, ser och bekräftar att så var det för dig, så blev det för dig, så kände du och reagerade. Utan att vika undan, bagatellisera eller öka på skam och skuld. Och att någon ser att det går att förstå hur det du varit med om hänger samman med det som nu gör ont och är svårt för dig. Tillvaron blir begripligare.
Att bli trodd, bekräftad och förstådd av en annan är starten för att börja kunna reparera respekten för sig själv, för andra och tron på att det kan bli bättre. Lättnaden och hoppet hör samman så.
Utsattheten varierar såklart, och många som drabbas av våld har skyddande faktorer runt sig som kan bidra till att livet ändå går vidare på ett sätt som mest blir bra. Men för många: Våldet skär rakt in i barns och ungas ömtåliga inre, fräter på deras respekt för sig själva och andra och på deras hopp inför framtiden.
Många gånger har jag tänkt på att osynliggörandet är våldsutsatta barns största problem. Att många vet, anar eller har sett vad barnen drabbats av, men ändå valt eller inte klarat att benämna det, se allvaret i det och göra något åt det. Det är att svika och osynliggöra. De sveken lägger grunden till att otrygghet och problem ska börja ta plats i ett barn.
Så vad kan vi göra? Vad kan du göra?
Ska vi på riktigt bättre kunna förebygga grov kriminalitet behöver vi börja med att säkerställa att alla barn växer upp i en trygg miljö med närvarande, lyhörda och förutsägbara vuxna som kan skydda och trösta och leda. Föräldrar och andra närstående, pedagoger, ledare i föreningar och klubbar behöver resurser (kunskap, stöd, pengar, tid) för att räcka till för barn. Det är grunden för att barn ska utveckla förmåga att kontrollera sina impulser, ha empati för andra och föreställa sig konsekvenserna av det man gör.
Du och jag kan vara den trygga vuxna som ser och bekräftar ett barn som väcker vår oro. Vi behöver ge av vår tid och vårt engagemang till barn och unga som behöver fler vuxna i sitt liv.