Framtidsångest och självmordstankar

Du möter ungdomar med stark oro och ångest inför framtiden. Vilken är din utgångspunkt i det arbetet?

– Från början har jag en slags ”ovetande” hållning till ungdomen jag träffar. Jag säger inte att jag träffat en massa andra som du och att allting ordnar sig. Jag behöver möta personen med nyfikenhet och se på ungdomen som den som är expert på sina egna känslor. Att jag inte kan veta vad någon annan tänker och känner är en viktig utgångspunkt och min roll är att skapa ett rum där ungdomens egen berättelse får ta plats.

Det kan hända att ungdomen bär på känslor som den försökt hålla ifrån sig, eller att ungdomen försökt uttrycka sina känslor men kanske inte haft någon i sin närhet som orkat ta emot dem.

Vad vill du ska hända under de första besöken?

– Något som är helt nödvändigt är att vi hittar ett förtroende och kan börja bygga en allians, en start för samarbete, mellan oss. Och då är det viktigt att jag möter ungdomen där den befinner sig.

Jag vill visa att jag kan ta emot potentiellt svåra och plågsamma tankar och känslor och visa ungdomen att vi kan dela det som kommer fram oberoende av dess innehåll. När ungdomen märker att vi faktiskt kan vara på den där jobbiga platsen tillsammans har vi en utgångspunkt i terapiprocessen.

Varför känner ungdomar ofta ångest inför framtiden?

– Varje person är unik och har sin egen historia, men det finns saker som många oroliga och ångestfyllda ungdomar i övre tonåren har gemensamt. De befinner sig i en övergång mellan barn- och vuxenvärld som innebär en påfrestning. Både kroppen och psyket går igenom stora förändringar. En del ungdomar bär på en stark oro kring sin identitet, kropp och sin sexualitet, och kan ha påträngande tankar och obehagliga fantasier kring den utvecklingen.

De flesta känner ett behov av att frigöra sig från sina föräldrar, men den frigörelsen kan också väcka rädslor. De känner sig osäkra på vad de ska bli och hur de ska klara sig själva, och många känner en stark press att prestera bra i skolan och bland sina kamrater. Oro för att hamna utanför, inte vara omtyckt eller att ingen ska vilja bli ihop med en är också vanligt, och för vissa kan det bli outhärdligt starkt.

Hur vanliga är självmordstankar?

– För en del ungdomar som är mycket nedstämda eller oroliga inför framtiden kan självmordstankar finnas med i bilden, det är inte så ovanligt. För mig är det viktigt att ta reda på hur pass allvarliga självmordstankarna är. Ur den informationen gör jag tillsammans med ungdomen och anhöriga upp en planering om vem ungdomen ska vända sig till när påträngande känslor eller suicidtankar stör.

Om jag bedömer att det finns en risk för självmordsförsök så pratar jag med ungdomen om det och involverar även anhöriga och psykiatrin i min bedömning.

Hur pratar du om självmordstankar i terapin?

– Jag tycker att en nyfiken hållning alltid är viktig att utgå ifrån för att förstå mer om tankarna. Min uppgift är att få ungdomen att känna sig förstådd i ett läge då det kan kännas svårt eller rentav omöjligt att förstå sig själv.

Jag tycker också att det är viktigt att tala konkret om vad självmord är. Att skingra fantasierna från verkligheten. Att avdramatisera tankarna genom att prata om att de inte är farliga, konstiga eller ovanliga. Det farliga är att vara ensam med dem, då kan de börja växa och ta över.

Om du som ungdom säger att du vill ta livet av dig då pratar vi om vad det faktiskt innebär. Det är ingen bra lösning. Det finns många alternativ. Den goda nyheten är att du och jag gott om tid på oss att ta hand om de här tankarna och känslorna på ett mycket bättre sätt och att vi kan hjälpas åt med det.

Hur kan de tidsmässiga ramarna se ut för terapin?

– Det är vanligt att jag träffar ungdomen och kanske även vårdnadshavare en till tre gånger för bedömningssamtal, därefter gör vi upp en behandlingsplan.

När det handlar om ungdomar med framtidsångest och eventuellt självmordstankar är det vanligt att vi ses ungefär en gång i veckan under cirka ett år. Men längden av terapin varierar alltid utifrån ungdomens behov.

Vilken utveckling kan ske under terapins gång?

– Under terapin får ungdomen möjlighet att pröva att tänka på ett annat sätt om sig själv och sig själv i relation till omvärlden. Tendensen att se allting i svartvitt luckras upp och nyanserna framträder.

Ungdomen upptäcker att den faktiskt klarar av att prata om väldigt svåra saker, att det kan lätta att dela det svåra och får insikten att den har makt att påverka sina egna tankar och känslor, och det stärker självkänslan.

Efter hand blir ungdomen tryggare i sin identitet och hittar kraft att stegvis stå på egna ben. Då är man inte längre lika utlämnad och känslig för andra människors uppfattningar och får lättare att bygga upp fungerande relationer.

Hur avslutar du terapin?

– Det är viktigt att prata om ett avslut i god tid innan det är dags att sluta. Ungdomen måste känna att den får vara med och styra. Vi brukar se tillbaka på förändringar, vad som har hänt sedan starten.

Jag har ett professionellt förhållningssätt till ungdomen men eftersom vi av nödvändighet bygger en nära och stark relation under terapin är det alltid svårt att ta farväl. Jag har fått se dem utvecklas till unga människor med en annan tillförsikt inför framtiden. För mig är det en stark upplevelse att få vara med på den resan.

Förhoppningen är att ungdomen tar med sig lärdomar om sig själv och att det går att få hjälp när tillvaron är svår, man måste inte klara allt.

Text: Dan Håfström
Bild: Ericastiftelsen