Samtalsgrupper för transpersoner och närstående – kort rapport från 2021

Flicka med blått hår

Digital modell för ungdomar och närstående

Ungdomar med transerfarenheter och deras föräldrar behöver ett tryggt, neutralt rum att få dela erfarenheter i. Det konstaterade våra medarbetare redan 2017 och har sedan dess arbetat på att ta fram en modell för detta. Förra året testade vi för första gången helt digitala samtalsgrupper och en helt ny samtalsgrupp som riktade sig specifikt till närstående.

I vår metodutvecklande verksamhet har vi sedan 2017 prövat, utvecklat och utvärderat en modell för samtalsgrupp för unga transpersoner. Samtalsgrupperna har varit fysiska, vilket många deltagare tyckt om, men detta har också uteslutit personer som till exempel inte tycker om att visa upp sin kropp eller som befinner sig för långt bort geografiskt.

På grund av pandemin genomfördes ett par samtalsgrupper blandat eller helt digitalt. Resultaten var goda och visade på en stor möjlighet att utveckla modellen för digitala sammankomster. Vi ville också pröva att utveckla modellen för närstående till unga transpersoner, då närstående såsom föräldrar och omsorgspersoner har stort inflytande över ungdomars psykiska mående.

Våren 2021 beviljades Ericastiftelsen projektmedel från Folkhälsomyndigheten för att utveckla en modell för digitala samtalsgrupper för unga (15–24 år) som är trans, har transerfarenhet eller är i en process av att utforska sin könsidentitet samt en digital samtalsgrupp för föräldrar eller andra närstående till ungdomar (15–24 år) som är trans, har transerfarenhet eller är i en process av att utforska sin könsidentitet. Det övergripande syftet med båda samtalsgrupperna är att främja hälsa, motverka psykisk ohälsa samt förebygga självmord hos unga transpersoner.

Inom ramen för detta projekt har vi under 2021 genomfört två digitala samtalsgrupper för ovanstående målgrupper samt påbörjat arbetet med att formalisera modellen för samtalsgrupper som kommer färdigställas och levereras i form av en manual och ett arbetsmaterial under hösten 2022.

Om modellen

I samtalsgrupperna arbetar vi med att främja ett neutralt rum med möjlighet att som transungdom eller anhörig till transungdom kunna utforska transrelaterade teman. Med neutralt rum avses ett sammanhang utanför vården och utanför ett politiskt eller aktivistiskt sammanhang, där det blir möjligt att dela gemensamma erfarenheter.

Vi tillämpar ett mentaliserande förhållningssätt med avsikten att öka gruppdeltagarnas förståelse för sig själva samt sig själva i relation till andra. Deltagarna ges möjlighet att dela sina erfarenheter med gruppen för att på så sätt relatera, utforska och reflektera gemensamt. Detta sker med utgångspunkt i gruppdeltagarnas individuella och konkreta vardagshändelser. Möjligheten att ta del av andras sätt att se på en situation medför möjlighet att ta del av olika perspektiv, i en potentiellt utsatt position.

Om ungdomsgruppen

Samtalsgruppen hade sex unga gruppdeltagare och två gruppledare. Alla möten genomfördes digitalt. Inför påbörjad gruppstart hade varje deltagare ett individuellt möte med en gruppledare, därefter möttes gruppen vid nio tillfällen omfattande 90 minuter per gång.

Efter att samtalsgruppen hade avslutats hade varje deltagare ett individuellt, avslutningsmöte med den gruppledare man redan samtalat med inledningsvis för att sammanfatta stödinsatsen.

De teman som diskuterats i samtalsgruppen har tagits fram utifrån de ungas individuella önskemål. Gruppen har därefter gemensamt och tillsammans med gruppledarna diskuterat sig fram till aktuella teman. Exempel på teman som återkom i grupperna var: känslomässiga erfarenheter av att tvingas invänta vård och könsbekräftande behandling, hur det känns att komma ut som transperson inför sin familj eller andra anhöriga såsom kurskamrater och partners samt hur det kan hanteras. Andra teman var känslor om relationer, kropp, könsdysfori, sexualitet, självacceptans och framtid.

Gruppdeltagarna har delat med sig av händelser i vardagen och det som hänt mellan gruppmötena. I gruppen har vi använt kommunikationsstödjande verktyg som flödesskrivning,
känslo- och styrkekort, filmklipp och dokument som skapats i ett gemensamt arbete utifrån det man individuellt önskat ta upp med gruppen.

Gruppledarnas roll har varit att uppmärksamma att alla deltagare kommer till tals och får möjlighet att dela så mycket som var och en önskar. Fokus har även varit att lyfta fram styrkor och se resurser, parallellt med att prata om det som är svårt. Ett mentaliserande förhållningssätt med fokus på känslor och upplevelse av personlig mening har tillämpats av gruppledarna under alla samtal.

Närståendegruppen

Samtalsgruppen innefattade nio vuxna gruppdeltagare, samtliga anhöriga till unga personer med transerfarenhet samt två gruppledare. Inför påbörjad gruppstart hade varje deltagare ett individuellt möte med gruppledare. Samtalsgruppernas möten genomfördes digitalt.

Sammanlagt genomfördes sju mötestillfällen omfattande 90 minuter vardera. Därefter hade varje deltagare ett individuellt, avslutningsmöte med den gruppledare man redan samtalat med inledningsvis, för att sammanfatta insatsen.

De teman som förekom i stödgruppen baseras på de anhörigas individuella önskemål. Exempel på teman som återkom i gruppen var: känslomässiga erfarenheter av hur det är att vara nära anhörig, egna reaktioner på att ens unga anhörig kommit ut som trans, vad man behöver för att vara en trygg vuxen i sammanhanget, relationen till ens unga anhörig, könsbekräftande behandling för unga samt erfarenheter av kontakt med transvård och vidare hur man hanterar sin omgivning.

Gruppdeltagarna har delat med sig av sin historia, händelser i vardagen och det som hänt mellan gruppmötena. I samtalsgruppen har verktyg använts som: flödesskrivning, känslokort och dokument som vuxit fram ur gemensamt kommunikationsstödjande arbete, så kallad brainstorming, utifrån det man individuellt önskat ta upp med gruppen. Gruppen har därefter gemensamt och tillsammans med gruppledare diskuterat sig fram till aktuella teman.

Gruppledarnas roll har varit att uppmärksamma att alla deltagare kommer till tals och får möjlighet att dela så mycket som var och en önskar. Fokus har även varit på att lyfta fram styrkor och se resurser, parallellt med att prata om det som är svårt. Gruppledarna växlade mellan att tillåta fri diskussion och att rikta en fråga mot deltagare individuellt, med instruktion om att man alltid är fri att uttrycka det man vill eller inte vill dela med sig av till gruppen. Ett mentaliserande förhållningssätt med fokus på känslor och upplevelse av personlig mening genomgående tillämpats av gruppledarna under alla samtal.

Resultat

Våra externa utvärderingar av grupperna 2022 håller fortfarande på att sammanställas, men kan sammanfattas med att deltagandet i samtalsgrupperna har varit en positiv erfarenhet för alla deltagare.

Deltagandet i ungdomsgruppen gav framförallt en upplevelse av att inte vara ensam. Deltagandet i samtalsgruppen bidrog till en ökad självkänsla. En deltagare uttryckte att hen, efter gruppens avslut, hade enklare att vara snäll mot sig själv.

En annan positiv effekt är att få höra andra med liknande tankar, har stärkt känslan av att kunna vara ett stöd för varandra och att stå upp för sig själv. Att möta andra och se likheter och olikheter, känna igen sig eller inte, gav perspektiv och öppnade för möjligheten att välja olika strategier i vardagen.

Att dela erfarenheter och höra hur andra hanterat liknande situationer, t ex att komma ut för familj/vänner/partners har varit särskilt värdefullt och uppskattat. Att träffas i ett ickenormativt, oberoende sammanhang, utanför vården, har uppskattats.

Erfarenheten att det går att dela både svåra och lätta känslor och tankar, att det går att få vara i ett utforskande av sin identitet, har ökat känslan av hopp inför framtiden.

Betydelse av att grupperna varit digitala

Det digitala sammanhanget har möjliggjort för fler att ansöka och delta i samtalsgruppen oberoende av geografisk hemort. Deltagarna har kunnat koppla upp sig direkt efter andra åtaganden såsom skola eller arbete, utan att ta hänsyn till restid eller liknande. Samtalsgrupperna har fått en geografisk spridning av deltagare över hela landet, vilket kunnat medföra flera och möjligen olika perspektiv på hur det är att vara ung transperson eller anhörig till en ung transperson i Sverige.

Det digitala sammanhanget har också underlättat för personer med social oro eller fobi eller liknande begränsningar som kan medföra utmaningar att närvara fysiskt i grupp. Under pandemin och restriktioner kring symptom på sjukdom har digitala samtalsgrupper möjliggjort deltagande även vid milda förkylningssymptom. Trots dessa möjligheter har flera deltagare uttryckt en önskan att kunna träffas fysiskt.

Planer för 2022

Det fortsatta arbetet med stödgrupper för unga transpersoner och deras anhöriga fortgår under 2022, även nu med hjälp av finansiellt projektbidrag från Folkhälsomyndigheten. Arbetet innefattar bland annat ytterligare digitala samtalsgrupper, formulering av forskningsplan, uppdatering av samtalsgruppsmodell med bildande av arbetsmaterial, samverkansarbete och spridning av kunskap samt utbildning av samtalsgruppsmodell för potentiella samarbetspartners.

Om du eller någon annan du känner skulle vara intresserad av att diskutera användning av modellen i en verksamhet, mejla vår projektledare nadjia.lanouar@ericastiftelsen.se.

Så tyckte deltagarna

Har tyckt att det varit otroligt värdefullt att delta i gruppen och saknar mötena, även nu när vi skapat en gruppchatt utanför. Mitt deltagande motsvarade mina förhoppningar och högre, det var precis vad jag önskade att jag kunde finna. Jag tror att sådana här grupper är extremt viktiga för den mentala hälsan hos transpersoner och hoppas ni fortsätter med den här typen av arbete om ni planerar det. 🙂 Det är lite synd att det inte är en årlig tillställning, men är tacksam för det som har varit. Om ni bestämmer att det blir en (hypotetiskt eller äkta) återförening är jag gärna med igen, så bra har det varit. Frågorna och det vi pratade om var perfekt, och det kändes som en säker miljö att vara i.
- Deltagare i ungdomsgruppen
Skönt att få dela och känna att man inte är ensam. Vi finns överallt. Det var inte kul att prata om det jobbiga, men värt det. Jag ville inte vara här, vill inte vara trans. Men att dela erfarenheten visade att det inte var så konstigt.
- Deltagare i ungdomsgruppen
Det var skönt att känna igen mig i andra, att följa andras resa, och se att den är olika men att det samtidigt finns något gemensamt. Gruppen blev en plats att tänka högt på.
- Deltagare i ungdomsgruppen
Jag har förstått att det är viktigt att jag först själv hämtar luft ur syrgasmasken innan jag ger den vidare till mitt barn. Det känns också skönt att veta att jag inte bär ansvar för att utbilda andra och se till att andras känslor över mitt barns transition hålls i schack.
- Deltagare i närståendegruppen
Jag har förstått att jag inte slutar vara förälder bara för att mitt barn är trans. Mitt barn är ju fortfarande samma person trots att hen är trans.
- Deltagare i närståendegruppen
Jag undrar över mitt barns sexuella läggning och får tänka till när svaret blir: Men mamma, jag blir ju kär i en människa!
- Deltagare i närståendegruppen

Snabbfakta

Transpersoner i Sverige rapporterar sämre hälsa än både homo- och bisexuella samt befolkningen som helhet. Den upplevda hälsosituationen hos transpersoner innehåller bland annat erfarenheter av kränkande särbehandling, rädsla för diskriminering, erfarenheter av att inte kunna leva i enlighet med ens könsidentitet, suicidtankar samt suicidförsök – där ungdomar med transidentifikation rapporteras vara särskilt utsatta.

Transpersoner erfar därutöver ofta ett dåligt bemötande samt diskriminering inom vården, vilket leder till ett bristande förtroende för diverse vårdinsatser.

Källor

Diskrimineringsombudsmannen [DO]. (2012). Rätten till sjukvård på lika villkor.

Folkhälsomyndigheten (2015). Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner. En rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige.

Statens folkhälsoinstitut (2005). Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation Återrapportering av regeringsuppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen bland hbt-personer. Rapport nr A 2005:19.