Story Stem – ny utbildning för psykologer

Anders Schiöler, porträtt
Bild på Anders Schiöler. Foto: Ericastiftelsen

I vår startar den första utbildningen till certifierad användare av Story Stem Assessment Profile (SSAP) i Sverige. Metoden är ett anknytningsrelaterat bedömningsinstrument för barn 4-9 år. Nedan berättar kursledare och leg. psykolog Anders Schiöler om vad SSAP är och hur du kan ha nytta av den i ditt arbete.

Vad är SSAP?

Story Stem Assessment Profile (SSAP) är ett anknytningsrelaterat bedömningsinstrument för barn 4-9 år. Det är specifikt utformat för kliniska populationer och i synnerhet för barn som varit utsatta för olika former av omsorgsbrist eller övergrepp.

På grund av att testadministreringen sällan upplevs som påträngande eller hotfull för barnet har det visat sig vara ett värdefullt verktyg för att undersöka små barns mentala representationer av anknytning och relationer, både i forskning och i klinisk praktik

Var kommer SSAP ifrån, hur utvecklades metoden?

Inom anknytningsforskningen har flera olika ”dockleksmetoder” utvecklats och använts för att mäta och bedöma små barns anknytning.

Story Stem Assessment Profile har utvecklats av forskare och kliniker vid Great Ormond Street Hospital och Anna Freud National Centre for Children and Families (AFNCCF) i London för drygt 2 decennier sedan och bygger på en tradition av barnpsykoterapeutiska lektekniker och i viss mån också projektiv testning för barn.

Hur går det till när man använder SSAP?

Vid story stem-testning är det barnets respons på en inledning av en berättelse som ligger till grund för bedömningen. Det är just denna berättelseinledning som psykologen presenterar för barnet som på engelska benämns ”story stem”.

Dessa berättelsepresentationer eller berättelseinledningar lyfter fram vardagliga scener med ett inneboende dilemma, som barnet i sitt berättelsesvar behöver förhålla sig till.

Barnet uppmanas sedan att ”visa och berätta för mig vad som händer härnäst?” Detta möjliggör en bedömning av barnets förväntningar och uppfattningar om familjeroller, anknytningar och relationer, utan att ställa direkta frågor till barnets om dess familj, vilket skulle kunna medföra att barnet upplever situationen som konfliktfylld och oroväckande.

Vad är metoden till för? I vilka sammanhang kan man använda SSAP?

SSAP har använts både i kliniska sammanhang och i forskning i över två decennier. AFNCCF i London har undervisat och utbildat i metoden under många år.

I England har testet i hög utsträckning använts, både i forskning och kliniskt, när det gäller barn som familjehemsplacerats och vid adoption – i England är inhemsk adoption relativt vanligt.

I flera forskningsstudier har anknytningsrepresentationer och anknytningsutveckling undersökts hos barn, såväl barn som varit utsatta för olika former av övergrepp och omsorgsbrist, som barn som växt upp under mer gynnsamma förhållanden.

Kliniskt har SSAP använts vid utredningar till exempel i samband med familjehemsplacering och adoption, som en del av underlaget för expertvittnesutlåtanden, som bedömning inför olika behandlingsinterventioner, som underlag för konsultation till familjehem, med mera.

Naturligtvis är testet inte enbart användbart när det handlar om barn som familjehemsplacerats utan för allt kliniskt arbete med barn där man vill skaffa sig en ökad kunskap och förståelse av ett barns fungerande, förväntningar, föreställningar, fungerande och behov relaterade till barnets anknytning, men en mer detaljerad och rik bild än bara en klassificering av anknytningen. Story stem-metoder har beskrivits som ”A window to the child’s inner world”.

Vad finns det för evidens för att metoden fungerar?

Till skillnad från många av de test som används kliniskt vid bedömning av barn så finns det mycket forskning kring detta instrument och det har, som nämnts ovan, under lång tid använts i flera forskningsstudier.

Det finns omfattande forskning som visar att SSAP har god interbedömarreliabilitet, att det kan diskriminera mellan barn som varit utsatta för omsorgsbrist och att det är möjligt att studera hur barns anknytningsrelaterade inre representationer förändras till exempel vid familjehemsplacering.

Story stem-metoder benämns ibland som semiprojektiva då de bygger på både kvalitativ och kvantitativ metodik och möjliggör både kvalitativa och kvantitativa analyser av resultaten.

Den kvantitativa analysen av SSAP innebär att barnets svar kodas, poängsätts och systematiseras på ett sådant sätt att resultatet kan jämföras med olika jämförelsegrupper.

I dagsläget finns inga sådana svenska grupper utan vi använder brittiska, ett ”samhällsstickprov” (community sample) och en grupp barn där man vet att de varit utsatta för olika former av omsorgsbrist (maltreated sample).

För båda grupperna finns det data för barn i åldersintervallet 4 till 6 år respektive från 6 till och med 8 år. Dessa data får man tillgång till efter att man certifierats som reliabel användare av SSAP. Denna utbildning möjliggör certifiering efter att man blivit godkänd på examinationsuppgifterna.

Vilka yrkesroller kan ha nytta av metoden? Vilka kan söka till utbildningen om SSAP vid Ericastiftelsen?

Denna utbildning vänder sig till psykologer med erfarenhet av att arbeta med barn i åldersintervallet 4-9 år. Det är ju i första hand psykologer som arbetar psykologiska bedömningsmetoder av barn och som har de grundkunskaper som behövs för att bygga på sina kunskaper med de specifika som behövs för att använda den här metoden.

Varför tycker du att man ska gå den här utbildningen?

Som jag tidigare berättat så har SSAP använts både i kliniska sammanhang och i forskning i över två decennier. Anna Freud Centre i London har undervisat och utbildat i metoden under många år.

Själv gick jag utbildningen våren 2011 och har använt SSAP i mitt kliniska arbete sedan dess. Tyvärr har jag känt mig lite ensam när det gäller att använda denna typ av test, då SSAP än så länge används i mycket begränsad utsträckning här i Sverige.

Samtidigt vet jag att det finns ett behov av väl beprövade metoder som med utbildning kan användas på ett reliabelt och adekvat sätt.

För att göra något åt detta har jag genomgått utbildning vid Anna Freud Centre för att kunna undervisa i metoden. Detta är första gången som en utbildning i SSAP ges i Sverige på svenska. Den ges i samarbete och med support från Anna Freud Centres team som arbetar med och som utvecklat metoden.

Hur lång är utbildningen och vad ska man tänka på om man funderar på att söka?

Den schemalagda undervisningen täcker fyra heldagar. Därtill tillkommer en del självstudier och övningsuppgifter som ska genomföras. Inte minst uppgifterna för att bli certifierad användare kräver en del arbete. Man förväntas inte vara klar med dessa uppgifter vid sista kursdag, utan skickar in dem när man använt den tid man behöver. Om man inte skulle bli godkänd på någon av dessa uppgifter finns det möjlighet att göra dem igen vid två tillfällen.

Observera att du som deltagare behöver ta med en egen uppsättning SSAP-material till utbildningen, ett ”SSAP-kit”. För hela listan över material, se Komplett uppsättning material för Story Stem Assessment Profile. Det är viktigt att kursdeltagaren försöker samla så många objekt som möjligt från listan inför kursstart, men allt material behöver inte finnas med från start. Test-materialet kommer att diskuteras i detalj under den första dagen av utbildningen och kursdeltagaren kommer att få synpunkter på sina dockfigurer och rekvisita.

Nämn något/några konkreta exempel på då metoden kan vara till nytta:

SSAP testningen kan vara en del av underlaget vid olika bedömningar inför behandlingsinterventioner med barn i, i första hand, åldern 4-9 år, vid konsultationer till vårdnadshavare, familjehemsföräldrar etc, vid utredningar där man vill förstå mer av ett barns mående och sociala och emotionella fungerande. Även vid utredningar med neuropsykiatriska frågeställningar och andra diagnostiska frågeställningar kan SSAP-testning vara ett viktigt komplement.

I forskning är SSAP ett värdefullt instrument om man vill undersöka barns inre mentala representationer relaterade till anknytning och hur dessa representationer utvecklas och förändras.

Finns det några andra källor där man kan läsa mer?

Här följer ett urval av artiklar och bokkapitel om story stem-testning, om SSAP och där SSAP använts:

Emde, R. (2003). Early narratives: A window to the child’s inner world. In R.N. Emde, D.P. Wolf & D. Oppenheim (Eds.) Revealing the inner worlds of young children. The MacArthur story stem battery and parent-child narratives. (3-26). Oxford University Press.

Hillman, S., Cross, R., & Anderson, K. (2020). Exploring attachment and internal representations in looked-after children. Frontiers in Psychology, March 2020, 1-10. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2020.00464

Hillman, S., Hodges, J., Steele, M., Cirasola, A., Asquith, K. & Kaniuk, J. (2020) Assessing changes in the internal worlds of early and late-adopted children using the Story Stem Assessment Profile (SSAP). Adoption & Fostering, 44(4), 377–396. https://doi.org/10.1177/0308575920971132

Hodges, J., Steele, M., Hillman, S. & Henderson, K. (2003). Mental representations and defences in severely maltreated children: A story stem battery and rating system for clinical assessment and research applications. In R.N. Emde, D.P. Wolf, and D. Oppenheim, (Eds). Revealing the inner worlds of young Children; The MacArthur story stem battery and parent-child narratives. (240-267). Oxford University Press.

Hodges, J., Steele, M., Hillman, S., Henderson, K. & Kaniuk, J. (2003). Changes in attachment representations over the first year of adoptive placement: Narratives of maltreated children. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 8(3), 351-367.

Kelly, K.R. & Bailey, A.L. (2021). Narrative story stem methodologies: Use and utility of quantitative and qualitative approaches across the lifespan. Narrative Inquiry, 31(1). 163-190. https://doi.org/10.1075/ni.20088.kel

Mackin, J., Hillman, S., Cross, R. & Anderson, K. (2022). The internal worlds of sexually abused looked-after children. The Psychoanalytic Study of the Child, 75(1), 278-298.

Román, M., Palacios, J., Moreno, C. & López, A. (2012). Attachment representations in internationally adopted children. Attachment & Human Development, 14(6), 585-600.

Steele, M., Hodges, J., Kaniuk, J., Hillman, S. & Henderson, K. (2003). Attachment representations and adoption: associations between maternal states of mind and emotion narratives in previously maltreated children. Journal of Child Psychotherapy, 29(2), 187-205.