Våld lämnar ärr – men behandling gör skillnad

Barn och unga som lever med våld tappas ofta bort. Därför startade Ericastiftelsen sin våldsmottagning, en plats där våldsutsatta får det stöd som samhället inte erbjuder. I en intervju ett år efter öppnandet av mottagningen säger psykolog Helena Wallberg att behandling räddar liv.

Ericastiftelsens Våldsmottagning vänder sig till barn och unga från 0–24 år som bevittnat våld, utsatt andra eller själva blivit utsatta för våld. Många av dem lever med flera samtidiga påfrestningar: missbruk i familjen, neuropsykiatriska diagnoser, ekonomisk utsatthet och erfarenheter av separation och uppbrott. Trots det har de mycket svårt att få stöd.

– De här barnen och unga har ofta svårt att få hjälp trots att de i många fall behöver det. Det beror på att mycket av vården idag, som till exempel Barn och ungdomspsykiatrin, är organiserad kring diagnoser. Men de vi möter bär ofta på många svåra erfarenheter.

– Det kan göra det svårt att fastställa en tydlig diagnos att behandla. Konsekvensen blir ibland att de inte får någon hjälp alls. Ibland bedömer vården att barnets eller ungdomens tillvaro först måste vara stabil innan behandling kan erbjudas. För vissa blir den stabiliteten aldrig tillräcklig. Och då riskerar de att stå helt utan behandling, säger Helena Wallberg, projektledare för Våldsmottagningen och med lång erfarenhet av att behandla barn och unga som utsatts för någon form av trauma.

Helena Wallberg menar att bristen på stabilitet i tillvaron kan medföra att man uteblir från besök eller glömmer bort att man har en bokad tid. I den pressade vården innebär det ofta att kontakten avslutas. Men hos Ericastiftelsen finns det möjlighet för en större förståelse för dessa utmaningar.

– Många av dem som kommer till oss för behandling har först blivit nekade av det allmänna systemet eller har upplevt att de inte blir bemötta med förståelse för vad de behöver. Så att Våldsmottagningen behövs har vi blivit ännu mer stärkta i under det gångna året.

Vilka barn och unga söker hjälp?

Under det första året har Ericastiftelsens Våldsmottagning tagit emot 66 personer. De allra flesta är mellan 6–17 år och många är samhällsplacerade, det vill säga bor i familjehem eller på HVB-hem och ibland SiS-hem. Hälften av dem som kommer är flickor och hälften pojkar.

– De allra yngsta barnen som vi tar emot har nästan uteslutande bevittnat våld mellan sina föräldrar i hemmet. Sällan är det föräldrarna i de fallen som söker direkt till oss, utan ofta kommer de via socialtjänsten.

I den största gruppen barn, alltså de som är mellan 6 och 17 år, finns det flera som på något sätt varit berörda av gängkriminalitet, allt från att de deltagit själva, till att de bevittnat våld eller har vänner eller familj som på något sätt är involverade i gängkriminalitet.

– För de allra äldsta, mellan 18 och 24, är det samma sak. Där ser vi att de är berörda av gängkriminaliteten. För dem fyller vi kanske ett extra stort behov då de inte längre kan söka sig till BUP och då vuxenpsykiatrin ännu inte är utrustad för att ta emot dem, menar Helena Wallberg.

Behandling som bygger på relation och förståelse

På Våldsmottagningen, som finansieras genom medel från Postkodlotteriets stiftelse, erbjuds flera olika typer av behandlingar, från psykodynamisk behandling till kognitiv beteendeterapi. Den gemensamma nämnaren är förhållningssättet till barnet eller ungdomen.

– Med det menar jag att när vi möter ett barn eller en ung person, gör vi det genom att först bygga en tillitsfull relation och visar att vi vill lyssna på den erfarenhet de har av våld. Tankarna, känslorna, oron och ilskan. Vi går det de har varit med om gång på gång för att till slut kunna komma till en acceptans av vad som skett.

Acceptansen är en viktig del av processen, att förstå och acceptera att erfarenheten av våld aldrig kommer att gå helt bort.

– Man kan se det som att när barn och unga kommer hit har de öppna sår av våldet. När de lämnar ska vi tillsammans ha kunnat se till att såret har läkt. Men det ärr som såret åsamkar går aldrig att få bort helt. Däremot går det att lära sig strategier att leva med det, säger Helena Wallberg.

Våldets konsekvenser för barn och unga

Det är väl belagt i forskning att våld sätter spår, särskilt hos barn och unga. Utvecklingen hämmas både kognitivt och känslomässigt: våldserfarenheter hämmar nyfikenheten, viljan att upptäcka världen och skadar tilliten till både jämnåriga och vuxna. Hos många barn utvecklas en överdriven vaksamhet mot omgivningen.

Det är en av anledningarna till att behandling ska ges så snart som möjligt. Men Helena Wallberg menar att det är värre än så:

– Vi vet också att de som har blivit utsatta för våld är mer benägna att utsätta andra för våld. Därmed inte sagt att alla som utsatts för våld blir förövare. Det är mer komplext än så. Det forskning visar är att de som har problem med impulskontroll och att hantera känslor, har svårt att uppfatta andras perspektiv med empati och är mer benägna att ta till våld. Men miljön som personen växer upp i spelar också roll. Känslomässig försummelse under barndomen och omsorgspersoner som inte hjälper barnet att reglera starka känslor kan också leda till att personen blir våldsam som äldre.

Stöd till skolor och socialtjänst

Förutom att ge direkt behandling till barn och unga kan Ericastiftelsens Våldsmottagning ge råd och stöd till personal på både skolor och socialtjänst vid våldshändelser. Samarbetet med socialtjänsten har varit mycket framgångsrikt eftersom det redan sedan tidigare funnits ett utvecklat nätverk. De flesta barn och unga som kommer för behandling gör det också via sin socialsekreterare.

– Vi var väl rustade från början att starta den här verksamheten. Vi hade kunskapen, forskningen i ryggen och nätverken. Det svåra, personligen tycker jag, trots att jag har nästan trettio års erfarenhet av att arbeta med behandling av barn och unga, är att verkligen ta in att vi lever i ett samhälle där unga människor bär vapen och har ihjäl varandra med dem.

– Att vuxna i en familj slår barn är något vi har vetat om länge, men att ungdomar bär vapen och dödar varandra … det är svårt, även för en person med min erfarenhet, att inte vilja värja sig emot.

“Här är jag inte en siffra i statistiken”

Trots mörkret vill Helena Wallberg betona hoppet.

– Vi kan göra skillnad för de här ungdomarna och barnen. Redan när man ringer oss på Ericastiftelsen får man tala med en människa som lyssnar och ger hopp.

En ung patient uttryckte det så här:

“Det kändes det som att jag var en siffra i statistiken. Här har jag känt mig trygg och lyssnad på.”

– Jag menar inte att andra vårdinstanser inte behövs. Jag menar att det behövs fler typer av vård för barn och unga. För behandling efter att ha varit med om våld eller utsatt andra för våld räddar liv. Inte bara ens eget, utan andras också.

Webbinarium om våldsmottagningen och om behandling för våldsutsatta och våldsutövande barn och unga

Den 8 maj 2026, kl. 08.30, genomför vi ett kostnadsfritt webbinarium om våldsmottagningen och om behandling för våldsutsatta och våldsutövande barn och unga. Välkommen att anmäla dig senast den 6 maj.