Kommentar till En mammas mardröm – För “barnets bästa” 

Publicerad 2025.02.25

Programmet Kaliber i Sveriges Radio släppte igår första delen i en granskning av hur pappor som är dömda för sexualbrott mot barn trots detta i våra domstolar tilldöms både umgänge och vårdnad. I vissa fall slutar processen så att kontakten mellan mamman, som ofta slagit larm om att något inte står rätt till, och barnet kan behöva skydd, och barnet därmed kraftigt begränsas.  

För oss som arbetar med insatser för våldsutsatta barn är det här dessvärre inga nyheter. I de flesta fall när frågor om barn avgörs i domstol finns gedigna underlag och välavvägda beslut för barnets bästa tas. Men, ibland sker en fokusförskjutning som leder till att redan svårt påfrestade barn drabbas än mer. Även om det antagligen rör sig om ett begränsat antal barn är det av stort värde att noga granska fallen då de kan antas testa våra system, sätter ljuset på luckor och därmed kan bidra till utveckling och förbättringar om vi är beredda till det.  

Olika skäl till barnets fortsatta kontakt med förövaren 

Svenska kartläggningar av våldsutsatta barn pekar på att de flesta som utsatts exempelvis för fysisk barnmisshandel av en förälder, har fortsatt regelbunden och oskyddad kontakt med förövaren även sedan socialtjänst och rättsväsende fått kännedom om situationen. Det visar sig också att barns vilja ifrågasätts och att ansvar för barns åsikter läggs på mammor för att ha påverkat barn i familjerättsliga utredningar och domar. Även efter sexuella övergrepp kan situationen alltså bli så för barn. Skälen till detta varierar. Våldsutövaren kan ju ha tagit på sig ansvaret, sökt och fått hjälp för att ändra sitt beteende. Ett annat, inte ovanligt scenario, är att en tvist om vårdnad, boende och umgänge inleds mellan föräldrarna när uppgifter om våld mot barn kommit fram. Utmaningen i en sådan situation är att utgå från barnets behov och att lyssna till barnets vilja när föräldrars förutsättningar att ge en trygg uppväxtmiljö ska bedömas.  

Att lyssna på barns upplevelser kräver kompetens 

En sådan process ställer, precis som när fysiskt och sexuellt våld mot barn ska utredas, krav på att involverade myndigheter klarar att skilja mellan barns behov och utveckling generellt och specifikt vid våldsutsatthet. Att vuxenvärlden klarar att få fram barns berättelser och uttryck för vilja och kan förstå dem är avgörande för besluten som många gånger blir livsavgörande. Det här är emellertid ännu ojämnt spridd kompetens i socialtjänst, familjerätt, domstolar och barnpsykiatri. Under många år har en rad förslag på lösningar framförts; särskilda familjedomstolar, egna juridiska ombud för barn i vårdnadstvister och förbättringar av berörda yrkesutbildningar är vanliga exempel. Behoven kvarstår även flera år efter att Barnkonventionen inkorporerats i svensk lag. 

Visst kan det förekomma att föräldrar påverkar och nyttjar barn som verktyg i vårdnadstvister. Men forskning visar att när barn inte vill träffa en förälder beror det oftast på tidigare erfarenheter av föräldern. Noggranna och seriösa utredningar och riskbedömningar av barnets situation behövs då för att navigera i en process där föräldrars ord står mot varandra. Inget barn ska behöva ha umgänge eller bo med en förälder mot sin vilja, särskilt inte när barn uttrycker rädsla. Tvång i sådana situationer medför negativa konsekvenser för såväl barnet som relationen till föräldrarna och kan i värsta fall leda till att barn utsätts för fara.  

I juni 2024 publicerade jag tillsammans med 12 andra psykologer en debattartikel i Psykologtidningen som berör detta tema.  

Länk till: SRs programserie Kaliber, avsnitt ”En mammas mardröm – För ’barnets bästa'”. 

 

Publicerad 2025.02.25