Så pratar du med ditt barn om döden

Till Allhelgonahelgen aktualiseras ofta frågor om döden, i samband med att många tänder ljus och hedrar minnet av de nära och kära som inte längre finns med oss. Som förälder kan det vara skrämmande att prata om en så existentiell fråga med sitt barn/ungdom. 

Inget vet vad som händer efter döden samtidigt som vi förlorar människor vi älskar för alltid. Därför kan det vara svårt att prata med sitt barn, då det är lätt att tänka att du kan säga fel och att det inte är bra för barnet att prata om så jobbiga saker.

Men det är tvärtom. Att prata om döden kan göra det mindre skrämmande och det kan kännas tryggare för barnet att få prata om det och ställa frågor tillsammans med dig. Döden är en del av livet och något det är naturligt att barnet/den unga tänker på då och då. Att prata om döden är ett sätt att förbereda ditt barn och dennes förmågor att hantera döden, för resten av livet. 

Som förälder behöver du inte sitta på klara lösningar eller svar. Det viktigast är att samtalet blir ett tryggt forum där barnet kan få perspektiv på sina frågor och funderingar.  

Du behöver inte vara rädd för att säga fel saker, det går att reparera saker som “landat fel”. Fundera på hur samtalet blev och fråga barnet om det var något som inte kändes bra. Prata om det tillsammans.  

Vad ska du tänka på när du pratar om döden med ett barn? 

Det första du kan göra är att skapa förutsättningar och tid att lyssna på ditt barn. Skapa möjlighet för barnet att ställa frågor och svara på de frågor och funderingar barnet har. Både verbala och ickeverbala frågor kan komma. Barn uttrycker sig genom lek, på så sätt kan leken fungera som en ingång till barns tankar och funderingar/frågor om döden. Var uppmärksam och nyfiken på detta.  

Tänk på att förmedla hopp under samtalet (till exempel “vi är tillsammans, jag är här. Jag ska inte dö nu”). Du kan också förlita dig på att barnet tål att höra sanningen, förenkla inte – men trygga. Tänk på att barnet kan vilja prata om det igen. 

Anpassa informationen efter barnets ålder – ju yngre barnen är, desto enklare och kortare information behöver de. Omskriv inte döden som fenomen. Det är lätt att göra det av rädsla för att göra barnet oroligt eller ledset. Berätta i stället som det är, på så sätt hjälper du barnet att inte fantisera eller föreställa sig saker som oroar och bekymrar ytterligare. Undvik till exempel omskrivningar som “farfar gick bort”, “farfar är i himlen” eller “farfar finns på andra sidan”. “Farfar är död” ger inte lika mycket utrymme till feltolkning.  

Det kan vara viktigt att förstå att små barn ofta inte förstår dödens ändlighet och inte förstår att någon som dött inte kommer tillbaka.  Som vuxen kan du behöva förtydliga att döden är slutgiltig. Det kan också vara viktigt att prata om att emotionella band inte försvinner, att vi kan finnas kvar hos varandra i våra hjärtan, även när vi inte syns. 

Berätta för barnet/den unga att döden är något alla barn och vuxna funderar över. Det är inget underligt eller konstigt, utan tvärtom, normalt och vanligt.  

Prata om att alla känslor kan komma och fungera parallellt med varandra. Sorg, ilska, oro, ångest och – glädje. Att känslor växlar och återkommer fungerar läkande. Det finns ett uttryck att sorg är “randig”, att bara vara ledsen blir för tungt och svårt. Därför är det också viktigt för både barn och vuxna att försöka göra glada saker, och tillåta sig själv att vara glad även i en sorgsen situation. Ibland är tårar riktigt tunga, ibland kan man vara glad på utsidan och gråta på insidan. Ibland kan man vara glad, även om något ledsamt har hänt. 

Passa på att prata om den döde, “vad skulle farfar sagt nu”. Kanske kan ni gå till graven och tända ljus, eller sätta upp ett foto hemma. 

Tänk på att barn som erfarit död kan behöva extra tröst, en extra kram eller sovsällskap under natten (exempel) även om det är ett äldre barn eller en tonåring.  

Hur ska du berätta när någon dött? 

Precis som i situationen ovan kan du börja med att skapa förutsättningar för samtalet.  

Använd inte omskrivningar som till exempel “gått bort”, använd ordet “död”. Berätta som det är, att personen har dött. Var tillräckligt samlad för att orka prata om det. Är du rädd för att dina känslor tar överhanden kan det vara bra att vara två om det finns möjlighet, så att du kan ta hjälp av en annan vuxen. 

Det är bra att prata om att du är ledsen för en person dött. När du delar dina känslor med barnet, förstår barnet varför du är ledsen och att det är okej också för barnet att vara det. Förklara för barnet att det inte är någon fara att du blev ledsen och att det bara är känslor. Förtydliga att känslor aldrig är farliga och att vi ibland kan behöva gråta för att bli gladare igen.  

Det viktiga i samtalet är att försöka svara på barnets frågor, ta reda på vad barnet undrar över och vara lyhörd. Vissa detaljer kan vara skrämmande, därför är det viktigt med närhet och lyhördhet. 

Du behöver inte ge långa detaljerade redogörelser för vad som hänt. Det är bättre att ha ett pågående samtal där informationen kan ges i portioner utifrån barnets undringar. För små barn är det även bra om du utelämnar onödiga detaljer. Samtidigt är det viktigt att du är så ärlig som möjligt, små barn har också rätt att få veta.  

Om du befinner dig i en situation med ett litet barn där du måste berätta om dödsorsak, kan du trygga barnet med att säga att det inte är någon fara för barnet att dö i samma sak. Om någon dött av en hjärtsjukdom, kan du till exempel säga “men ditt och mitt hjärta är friskt”. Lägg gärna till något lekfullt moment, som att tillsammans lyssna på pulsen och prata om hur hjärtat arbetar. 

Vad brukar barn ha för frågor om döden? 

Om vill förbereda dig lite inför ert samtal, kommer här exempel på vanliga frågor barn ställer, som du kan fundera på: 

  • Varför dör man?  
  • Vad händer när man dör?  
  • Vart tar personen vägen?  
  • Vad händer med kroppen när någon dött?  
  • Kommer hen att komma tillbaka? Varför? Varför inte?  
  • Kommer jag också att dö?  
  • Varför drabbades just den här personen?  
  • Varför skulle jag drabbas av döden just nu?  
  • Allt kommer att gå dåligt nu. 
  • Kan man möta den döde, om jag själv dör? 
  • Jag kommer aldrig mer att bli den samma, kunna vara glad eller ha det bra 
  • Jag orkar och vill inte prata om döden, sorgen eller det som hänt 

Fånga upp och återkoppla 

Efter samtalet är det bra att fånga upp barnet och återkoppla: 

  • Fundera på hur samtalet blev för barnet 
  • Fråga barnet/ungdomen! Hur var det för dig att prata om det? 
  • Reparera, prata om det som eventuellt “landade fel” och prata om det igen på ett nytt sätt 
  • Berätta för barnet att hen inte är ensam om sina funderingar och tankar 

Hur svarar man på frågan “Vad händer när man dör”?  

Det är inte farligt att svara att du inte vet, till exempel “Jag vet inte, alla undrar nog det och inget kan säkert veta eftersom de den som är död inte kan berätta om det”.  

Olika människor tror olika saker. Berätta att en del tror att den som är död åker till himlen, blir till en ängel eller stjärna. Andra tror att den döda kommer till någon slags gud eller blir till ett djur eller ett träd.  

I religioner finns ofta tydliga tankar om vad som händer efter döden och hur det kan påverkas, det varierar med olika inriktningar. Tro och religion kan vara en bra tröst i sorg. Alla tror olika. 

Psykisk ohälsa hos barn och unga ökar. Det finns flera orsaker till detta, varav effekter av pandemin, bristande resurser i samhället och ett otydligt samhällsansvar för barn och unga med komplexa svårigheter är några av dessa.

Vi på Ericastiftelsen gör allt vad vi kan för att förebygga och förhindra denna utveckling, bland annat genom att erbjuda kostnadsfri psykoterapi och behandling till barn och ungdomar som annars inte skulle haft råd, och genom att genomföra stödinsatser när samhället brister, till exempel krisstöd vid plötsliga dödsfall i familjen, sexuella övergrepp, våld i nära relationer och självmord/mord.

Den text du läst ovan är en del av vårt uppdrag att sprida kunskap och information om psykisk hälsa och ohälsa hos barn och unga och att vara en röst och en förkämpe för barn och unga i frågor inom ramen för Ericastiftelsens ändamål och expertis.

Våra kunskapsspridande aktiviteter är gratis för alla som vill ta del av dem. Vi gör det för att vi vill att alla barn, unga och vuxna i deras närhet ska få tillgång till kunskap för att stärka sig själva, minska fördomar och rädslor samt få kännedom om samhällsresurser och stöd de annars inte vetat om.

Du kan hjälpa oss att sprida mer kunskap. Du kan dela våra inlägg i sociala medier och sprida dem till vänner och bekanta. Och du kan stödja oss med en gåva, så att vi kan stödja fler med mer information och kunskap, kostnadsfri psykoterapi och stödinsatser.

Du kan bryta trenden - hjälp oss minska psykisk ohälsa hos barn och unga